Oro att insjukna hos många i covidvården

Covid-19 har vänt upp och ner på vården. Plötsligt riskerar de som skyddar och räddar liv att själva bli nästa offer. Otryggheten kan påverka den psykiska hälsan och sätta djupa spår.

Som rådgivare på Vårdförbundet Direkt har Barbro Schönning de senaste månaderna pratat med många oroliga medlemmar. Samtalen handlar ofta om bristen på skyddsutrustning, den tuffa arbetsbelastningen eller flytt av semesterveckor. Men också om oron för den egna eller anhörigas hälsa.

— Döden har blivit så påtaglig på något sätt. Vårdpersonalen är ofta vana att möta den i jobbet, men nu har döden kommit så nära dem själva. Det är så mycket vi inte vet om viruset och det gör osäkerheten stor. En kvinna berättade att hon i början av pandemin förberett sig genom att skriva sitt eget testamente, säger Barbro Schönning över telefon från sitt hemmakontor.

En annan medlem sa ”du ska inte tro att alla som arbetar i vården är smala och vältränade. Jag har både diabetes och högt bmi vilket gör att jag tillhör riskgrupp för covid-19”.

Vårdpersonal extra utsatt

Rädslan för att bli smittad på jobbet eller för att råka dra med sig viruset hem till sköra familjemedlemmar kan skapa mycket oro. Även de tuffa arbetsförhållandena och den etiska stressen riskerar att påverka dem som arbetar i vården psykiskt.

Det bekräftas i en färsk rapport från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, CES, vid Region Stockholm. Genom att titta på studier från tidigare epidemier, som sars och mers, har man sammanfattat vilka potentiella effekter covid-19 kan få för den psykiska hälsan hos befolkningen.

Med stöd i forskningen blir det tydligt att vårdpersonal och intensivvårdspatienter löper stor risk att drabbas av psykisk ohälsa. Andra sårbara grupper är barn, de med psykisk sjukdom och äldre, isolerade personer.

Osäkerhet och brist på stöd

Erfarenheter från sarsutbrottet visar att vårdpersonal som vårdat infekterade patienter hade ökad risk för utbrändhet, ångest, ptsd och korttidssjukskrivning upp till två år efter utbrottet jämfört med vårdpersonal från en närliggande stad som inte drabbats av sars.

Att de ständigt fick nya direktiv kring skyddsåtgärder och rutiner skapade stor osäkerhet hos personalen. De behövde stöd samtidigt som kontakten med kolleger blev svårare på grund av all skyddsutrustning. Det kunde också finnas en konflikt mellan att vilja vara professionell och altruistisk, och samtidigt känna rädsla och skuld för att ens familj riskerade att exponeras för infektionen.

Generellt såg man ökade depressionssymtom som trötthet, sömnsvårigheter, irritation och minskad aptit bland dem som arbetade i vården. Personal som på grund av egna infektionssymtom ”valde” fysisk isolering oroade sig för sin egen hälsa, för nära och kära och för hur andra kolleger skulle klara arbetet utan dem.

Även Internationella sjuksköterskeorganisationen varnar för efterförloppet för sjuksköterskor som är i frontlinjen i covidvården. De uppmanar regeringar världen över att ta hand om sina länders sjuksköterskor, med det stöd de behöver.

Läs mer: ICN: Orimlig arbetsmiljö under coronakrisen

Kan bli värre

Rapporten från CES är skriven av forskaren och psykologen Johan Åhlén. Han understryker att underlaget för de tidigare studierna utgör någon slags lägsta nivå.

— Den här situationen är sannolikt mycket värre. Och allt hänger på hur långvarigt det blir, säger han.

Det finns två saker som kommer att vara avgörande för vårdpersonalens psykiska hälsa, menar Johan Åhlén, utöver att känna trygghet kring skyddsutrustningen. Det ena handlar om möjligheten till reflektion — att få tillfälle för professionell handledning och att resonera om hur arbetet under en epidemi påverkar.

— Det är så viktigt att få tid att på ett strukturerat sätt prata om det som man går igenom, gärna i slutet av ett arbetspass tillsammans med sina kolleger, säger Johan Åhlén.

Korta och långa pauser

Det andra är återhämtning. Den måste vara kontinuerlig, minst en dag i veckan behöver man få vara ledig för att orka. Det är också viktigt med korta pauser under de långa arbetspassen.

Läs mer: Mänsklig värme är det bästa krisstödet

Det är arbetsgivarens ansvar att se till att det finns möjlighet för reflektion och kontinuerlig återhämtning. Men det fungerar inte alltid i praktiken, det blev Barbro Schönning och hennes kolleger på Vårdförbundet Direkt varse tidigt i pandemin.

Under mars till maj har de hanterat 3 340 ärenden som handlat om corona på något sätt. Samtalen är mycket längre än vanligt, fokus ligger mer på stöd än på rent arbetsrättsliga frågor.

— Det finns de som varit sjuka i flera månader med covid-19 och som är oroliga för sin ekonomi. Till dem säger vi att de ska anmäla det som arbetsskada eftersom de kan ha blivit smittade på jobbet. Andra är så rädda att bli smittade att de tänker säga upp sig. Många har upplevt väldigt jobbiga situationer och det kommer behövas krishantering framöver, det är jag övertygad om, säger Barbro Schönning.

4 varningssignaler att ha koll på

•  Svårt att sova
• Aptitlöshet
• Irritation
• Koncentrationssvårigheter

4 tips för att må bra

• Reflektion
• Återhämtning
• Umgås med vänner
• Sunda vanor — mat och motion

KÄLLA: JOHAN ÅHLÉN OCH TOVE WAHLUND, PSYKOLOGER OCH FORSKARE VID KAROLINSKA INSTITUTET