Vill nyansera debatten om ungas psykiska ohälsa
I en ny rapport ifrågasätter föreningen Mind om dagens unga verkligen mår så dåligt som det verkar. Lyssna i stället för att sjukdomsförklara, lyder rådet till vården och vuxenvärlden.
Rapporterna som beskriver en ökande psykisk ohälsa hos unga har varit många de senaste åren. Men i den undersökning som den ideella föreningen Mind nu presenterar frågar man sig om det här verkligen stämmer. För att hitta svar på det har statistik, artiklar och vetenskapliga rapporter granskats – och visst finns det en annan bild.
Ett exempel är en undersökning från SCB som visar att 99 procent av tillfrågade unga tror att de kommer att få det bra i framtiden. Ett annat är Folkhälsomyndighetens hälsoundersökning där 74 procent svarar att de har ett gott psykiskt välbefinnande.
Mind arbetar för psykisk hälsa och deras stödlinjer tar varje år emot 25 000 anonyma samtal från, framför allt, unga i åldrarna 15 till 24 år. Många känner sig ensamma och många berättar om allvarliga psykiska besvär. Ofta är de missnöjda med psykiatrin och den vård de har tillgång till.
Önskar mer prevention
Nu vill föreningen att fokus riktas mer mot prevention och Karin Schulz, generalsekreterare på Mind, vill ha en mer nyanserad debatt kring ungas psykiska hälsa.
– Den psykiska ohälsan bland unga är ett stort problem som behöver uppmärksammas av vården. Men det är också viktigt att inte skapa problem i onödan, vilket är risken när man ständigt beskriva unga som sårbara. Alarmistiska rapporter påverkar negativt och förmedlar en känsla av hopplöshet, säger hon.
Läs också: Kraftig ökning av psykisk ohälsa bland unga
Kunskapsöversikten som presenteras av Mind har tagits fram av forskaren Sofia Wikman vid Akademin för hälsa och arbetsliv vid Högskolan i Gävle. Frågor hon har ställt sig är: varför mår unga dåligt, hur mår de egentligen, och vad kan göras för att främja deras hälsa?
Ingen skam att berätta
Tre tänkbara förklaringar till att allt fler uppger att de har psykiska besvär lyfts fram. En är att det i dag finns en större öppenhet och att det, särskilt bland unga, inte längre är skamfyllt att berätta om sina känslor och om hur man mår. Öppenheten bidrar till att fler får hjälp av vården.
En annan förklaring är att diagnoskriterierna har utvidgats. Ångest är ett exempel på symtom som numera är en diagnos som fångas upp av statistiken.
En tredje förklaring är att livsförutsättningarna har förändrats. Det gäller exempelvis skolan, arbetslivet, den ökade digitaliseringen, den ökade individualiseringen och fenomen som nätmobbning. Att reagera på allt det kan ses som sunt i stället för som ett uttryck för psykisk ohälsa.
Sjukdomsförklara inte i onödan
I rapporten ger Mind några rekommendationer: sjukdomsförklara inte i onödan, ge unga färdigheter som hjälper dem att hantera livet, ge bättre vård till utsatta unga och var närvarande som medmänskliga vuxna.
– Många unga söker vård fast de inte skulle behöva, vilket leder till att vårdens resurser används felaktigt. Det är vuxenvärldens ansvar att se till att unga kan hantera livsutmaningar, säger Karin Schulz.
Snabb vård till de som behöver
Men det finns riskgrupper som behöver särskilt stöd. Hon nämner dem som inte klarar skolan och unga som har försökt att ta sitt liv. Det viktigaste för vården är att prioritera snabbhet och uppföljning, säger hon.
– Snabb vård till unga som mår dåligt är avgörande. Sätt upp riktlinjer på hur lång tid det ska ta innan de får hjälp, är mitt budskap. Och satsa på uppföljning. De lämnas ensamma alldeles för mycket och det leder till att de känner sig utsatta. Kontinuerlig kontakt under längre tid behövs.