Solleftå – ett år senare

Känslan av svek lever kvar i Sollefteå

Känslan av svek lever kvar i Sollefteå
Ewa Lodin förstår befolkningens besvikelse. Själv jobbar hon kvar på sjukhuset och måste acceptera det beslut som tagits, men visst känns det sorgligt ibland, säger hon.

I ett års tid har sjuksköterskan Ewa Lodin och hennes kolleger på iva vid Sollefteå sjukhus sett ut över de tomma lokalerna som en gång var BB. Nu byggs lokalerna om, men ockupanterna i sjukhusets entré har inte gett upp hoppet.

”Ropen skalla – BB åt alla” skanderades det på gatorna när landstinget i Västernorrland la ner förlossningen på Sollefteå sjukhus. 2015 tog politikerna beslutet att omorganisera sjukvården så att en del verksamheter fördelades och koncentrerades till ett sjukhus i stället för att allt skulle göras på alla tre sjukhusen. För Sollefteås del ledde det till att akutkirurgi, akutortopedi och förlossning försvann för ett år sedan.

Hos befolkningen är känslan av svek fortfarande stark och ockupanterna i sjukhusets entré sitter kvar.

Ewa Lodin har jobbat på sjukhuset sedan 1994. Numera delar hon sin arbetstid mellan att vara sjuksköterska på intensivvårdsavdelningen och förtroendevald för Vårdförbundet på länskliniken i Sollefteå. Hon förstår dem som fortsätter att protestera mot nedläggningen av BB.

– När beslutet om länskliniker presenterades blev väljarna lovade tre fullvärdiga akutsjukhus. Eller åtminstone tolkades förslaget så. Vi fackliga satte oss inte emot förslaget från början, men ville ha en risk- och konsekvensanalys och en jämförelse med andra landsting som redan infört länskliniker, säger hon.

Allt gick väldigt fort

Någon risk- och konsekvensanalys gjordes inte. Inte heller någon analys av hur länskliniker fungerar på andra håll. Allt gick väldigt fort, så även rekryteringen av länsklinikchefer. Vårdförbundet krävde att de skulle vara akademiker – inte bara läkare. Men nu kan Ewa Lodin konstatera att de flesta är just läkare.

– Vi fackliga fick också intrycket att de som fick chefstjänsterna rekryterades för att driva att den akuta kirurgin skulle flyttas till Sundsvall och ortopedin till Örnsköldsvik. Vi i Sollefteå kände oss svikna.

Även om Ewa Lodin förstår att känslan av att ha blivit sviken lever kvar, förstår hon också varför beslutet om att dra ner på verksamheten togs. Västernorrlands läns landsting har ett kraftigt budgetunderskott och som hon säger: ”Landstinget har en pengapåse och den ska räcka till mycket.”

Ockupanterna sitter i sjukhusets entré. De avlöser varandra dygnet runt sedan ett år tillbaka. Foto: TT

När landstingspolitikerna tog beslutet att lägga ner BB var Vårdförbundets roll att se till att hitta så bra lösningar som möjligt för sina medlemmar. Ingen av de tolv barnmorskorna som arbetade på BB är arbetslös. Men det är inte detsamma som att de när nöjda med hur deras anställningar löstes.

– En del av barnmorskorna som arbetade på förlossningen jobbar nu som sjuksköterskor på iva. Några har gått till primärvården och några till projektet Barnmorska hela vägen. Så de är inte arbetslösa, men de flesta förlöser inte barn längre.

Måste acceptera beslutet

Politikerna har fattat sitt beslut. Ewa Lodin arbetar kvar som sjuksköterska på länskliniken i Sollefteå och fortsätter sitt uppdrag som förtroendevald. För henne innebär det att hon måste acceptera det beslut som är fattat.

– Vårdförbundet har inte tagit någon direkt ställning, men vi har varit med i hela processen för att bevaka medlemmarnas intressen. En del av våra medlemmar är kritiska och anser att vi borde ha gjort mer. Andra inser att det är landstingspolitikerna som bestämmer.

Men visst tycker hon att det känns sorgligt. Att stå inne på iva och se ut över de tomma lokaler som en gång var BB svider i hjärtat. När ombyggnaden är klar får sjukhuset en större akutmottagning.

– Vi var ett litet, nära sjukhus med korta beslutsvägar och hög arbetstrivseln. Lokalbefolkningen här hoppas fortfarande på att förlossningen ska öppna igen. Vi som är anställda tror att ett sådant beslut är långt borta.

Sparkraven ligger kvar

Den dramatiska bantningen av sjukhuset i Sollefteå är genomförd. Betyder det att landstingets ekonomi är i balans nu? Ewa Lodin ser inga tecken på det. Sparkraven finns kvar. Länsklinikerna har till och med ålagts att spara ännu mer pengar. Och vad värre är – sjukvården fungerar sämre, säger hon.

– Patienterna vet inte vart de ska åka. Inte ambulanserna heller ibland. Ibland måste gamla personer fraktas hit och dit på ett sätt som förlänger sjukdomsförloppet. En äldre dam som bor tio mil härifrån hade en planerad axeloperation inbokad hos oss. Så ramlade hon hemma och fick en fraktur i höften. Då skjutsades hon först till Ö-vik för att operera höften, sedan till oss för den planerade operationen och så tillbaka till Ö-vik, eftersom vi bara har dagvård.

För Ewa Lodin hade nedläggningen av förlossningen varit lättare att förstå om besparingen hade lett till en nära och mer tillgänglig vård för gamla och multisjuka. Men så har det inte blivit. I stället skjutsas patienter hit och dit, samtidigt som personalen försöker få ihop tre självständiga sjukhus – tre kulturer – till ett sjukhus uppdelat på tre länskliniker.

Det här är den första av tre artiklar om sjukhusstriden i Sollefteå.

Läs också: Ny kooperativ vårdcentral – som siktar på att växa

”Hätskheten har tagit hårt men beslutet var riktigt”

Bakgrund

  • Den 30 januari 2017 stängdes förlossningen på sjukhuset i Sollefteå.
  • Nedläggningen beslutades av politikerna i Västernorrlands läns landsting och var tänkt att ge en årlig besparing på 15 miljoner kronor.
  • I en serie artiklar berättar Vårdfokus om hur det är i Sollefteå i dag - när ett år har gått sedan BB lades ner.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida