Hon vill hjälpa fler att minnas tiden på iva

Svårt sjuka minns knappt tiden på intensiven. Den dagbok som personal och anhöriga skriver har stor betydelse för patientens bearbetning efteråt. Maria Johanssons avhandling visar att det gäller anhöriga också.

Redan 2005 införde intensivvårdssjuksköterskan Maria Johansson iva-dagboken på Kalmars sjukhus. Nu har hon doktorerat inom ämnet på Linnéuniversitetet. Hon är också en av de nominerade till årets Vårdförbundspris.

Tidigare forskning visar att tiden på intensivvårdsavdelning ofta är traumatisk. Patienterna kommer bara ihåg fragment.

— Minnena är både verkliga och overkliga, med mardrömmar och hallucinationer. Hypotesen är att minnet påverkas av den svåra sjukdomen eller traumat. Läkemedlen spelar också roll och kanske att vi söver patienterna mindre djupt numera. Dessutom påverkar miljön, det är mycket ljud och upplyst dygnet runt, säger Maria Johansson.

Tidigare forskning visar också att patienterna har stor hjälp av iva-dagboken när de tillfrisknat för att kunna förstå och bearbeta upplevelsen. Dagboken och reflektioner kring den har kunnat minska andelen iva-patienter som drabbas av posttraumatiskt stressyndrom.

Maria Johanssons forskning visar nu att iva-dagboken även fyller en viktig funktion hos anhöriga, efterlevande och vårdpersonal. Hon har gjort enskilda intervjuer med närstående, och fokus­grupper med både sjukskö­terskor och undersköterskor och närstående tillsammans med patienter.

I dagboken skriver vårdpersonalen vad som hänt under dagen och hur patienten mått. De tar även bilder som klistras in.

— Det hjälper de oroliga anhöriga att förstå vad som händer och även kunna fråga vad de inte förstår.

Med hjälp av texten och bilderna kan de anhöriga och patienten prata om hur det var.

— Patienten har svårt att föreställa sig hur det såg ut med alla apparater och slangar. De anhöriga kan också behöva visa bilder så att patienten kan se att de satt där, dag efter dag. Det kan vara helt borta ur patientens minne.

Iva-dagboken blir också en kommu­nikationslänk mellan anhöriga och vårdpersonal. De anhöriga skriver in detaljer om patienten, som yrke, intressen och lite om personligheten.

— Sjuksköterskor och undersköterskor tycker att de då mer kan förstå vem patienten är och se den som en person. De kan lättare ge den bästa omvårdnaden, säger Maria Johansson.

De anhöriga berättar även om händelser i vardagen som den sjuke skulle varit med på i normala fall. Det kan vara att ”mopeden är såld nu”, ”vi höststädade i trädgården” eller ”rätt lag vann”.

Fram träder en person bakom monitorskärmar och slangar. Enligt juryn för Vårdförbundspriset bidrar Maria Johanssons forskning kring iva-dagboken till en mer personcentrerad vård.

— De anhöriga uttrycker att dagboken varit ”guld”. Likaså vårdpersonalen som liknar den vid en dörröppnare, en isbrytare eller en katalysator för att skapa relationer, säger hon.

Själv skriver Maria Johansson dagbok för att reflektera kring medgångar och motgångar i livet, både om händelser i jobbet, forskningen och privatlivet. Hon skriver också ner sina betraktelser av naturen och årstidsskiftningar.

Nu vill Maria Johansson bidra till att det införs nationella riktlinjer för iva-dagböckers innehåll och tillämpning. Hon hoppas också att iva-dagböcker ska skrivas för patienter som i dag sällan får det — efter självmordsförsök, för patienter med demens och människor med dålig prognos att överleva.

Nominerad till årets vårdförbundspris

Tre kandidater och en ”bubblare” är nominerade till årets Vårdförbundspris. Maria Johansson är nominerad för sin forskning om iva-dagböcker.

Ur motiveringen: ”… har bidragit till ökad kunskap och förståelse för personcentrerad vård på ett ’mänskligt’ sätt i akuta vårdsituationer, som komplement i den många gånger tekniktäta miljön i intensivvården.”

Priset delas ut av Vårdförbundet och Folksam på Vårdgalan i Stockholm den 8 november. Läs mer på sidan 20 och på vardfokus.se!