Smittan spreds till sjuksköterskorna: ”Det känns otäckt”

I pandemins spår: Varberg. På Hallands sjukhus har många anställda själva drabbats av covid-19. "Det går inte över, jag mår fortfarande inte bra", säger sjuksköterskan Maria Enesten. Nu kräver Vårdförbundet att arbetsgivaren utreder orsakerna till smittspridningen.

— Arbetsgivaren måste ta sitt ansvar och hjälpa dem som blivit smittade med rehabilitering och noga analysera hur det kunde bli så här, säger Carina Larsson, som är sjuksköterska på medicinmottagningen i Kungsbacka och huvudskyddsombud.

Det kokar av missnöje, ilska och besvikelse när vi träffar sjuksköterskorna som arbetat i covidvården på sjukhuset i Varberg. Flera har tvingats pendla från sina ordinarie jobb i Kungsbacka drygt fem mil bort. Unga och oerfarna har stått ensamma med svårt sjuka patienter. Och trots trötthet bland personalen ska vårdskulden nu åtgärdas bland annat genom operationer på lördagar utöver det ordinarie arbetet.

Många anmälningar om arbetsskada

Dessutom finns det allvarlig kritik mot arbetsgivarens agerande under pandemin och obesvarade frågor kring hur det kan komma sig att så många anställda på sjukhuset själva fick covid-19.

Sammanlagt har 72 medarbetare anmält det som arbetsskada, enligt en granskning som gjorts av Hallands Nyheter. Som jämförelse kan nämnas att sjukhuset i Halmstad, som är större, har 19 anmälningar.

Missa inte det senaste från Vårdfokus! Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Paola Lian och Maria Enesten är två av sjuksköterskorna som arbetat på en avdelning där covidsmittade patienter vårdades och som själva varit sjuka i covid-19.

— Jag blev sjuk i början av maj och är helt övertygad om att jag blev smittad på jobbet. Vi tror att vi inte hade tillräckliga munskydd och vi var tillsagda att inte använda skyddsutrustning om vi till exempel bara skulle gå in och hämta en matbricka, säger Paola Lian.

Sjuk i nio veckor

För Maria Enesten har sjukperioden satt djupa spår. Hon insjuknade i maj efter att ha arbetat en månad på covidavdelningen och är hundra procent säker på att det var där hon blev smittad.

— Jag var till exempel inne väldigt länge med samma munskydd hos en patient. Vi fick inga förhållningsregler kring hur länge de kunde användas.

Maria Enesten låg sjuk i nio veckor.

— Jag var jättedålig och kunde inte göra någonting utan låg bara hemma. Det värsta är att det inte går över. Jag har kvar något i halsen och blir fort trött. Det känns otäckt. I vanliga fall är jag en aktiv person som gillar att ha många bollar i luften, men nu går det bara inte, berättar Maria Enesten.

Sju ”utvalda” sjuksköterskor

Hon och Paola Lian arbetar på medicinmottagningen vid sjukhuset i Kungsbacka. Maria Enesten inom diabetesvård och Paola på hjärtmottagningen.

— En torsdag i mars kom min chef in till mig och sade ”du har blivit utvald och ska åka till Varberg och arbeta på en covidavdelning på måndag, någon kommer att ringa dig”, berättar Maria Enesten.

— Det var inga frågor om egen hälsostatus, hemsituation eller andra åtaganden utanför jobbet. Vi kunde välja på att åka till Varberg eller säga upp oss.

Dagen efter fick de sju utvalda sjuksköterskorna en webbutbildning, men de saknade möjligheter att ställa frågor kring covid, hur det smittar och hur de skulle skydda sig själva. De fick ett nytt schema som innebar att de arbetade skift och växlade mellan dag och kvällspass och dessutom varannan helg. Arbetsdagen startade klockan 7 vilket innebar att de fick åka hemifrån Kungsbacka klockan 6 på morgonen.

Läs också: Trötthetsskulden har växt: ”Vi har slitit så hårt”

Ensam sjuksköterska första natten

På covidavdelningen var personal inlånad från många olika ställen. Frida Bergerling arbetar på den ortopedavdelning som blev covidavdelningen på Varbergs sjukhus. Hon hade två års erfarenhet som sjuksköterska när hon kastades in i covidvården.

— Vi fick ingen introduktion förrän vi hade varit på den nya covidavdelningen i två veckor. De första dagarna var vi alla som i ett chocktillstånd. Utan att jag visste det blev jag den första natten satt som ensam sjuksköterska med två undersköterskor som var lika nya som jag i den här situationen. Jag kände mig fruktansvärt osäker. Vad ska jag titta på hos de här patienterna? Vem ska jag ringa om något hände? Får jag sätta dropp? Vad gör jag om något går fel? Jag gick på tå hela natten och åkte hem med en hemsk känsla.

Frida Bergerling säger att hon hade tur. Inget allvarligt tillbud inträffade. Men hon tycker att även om ledningen försvarar sig med att allt behövde gå så fort så hade det kunnat göras bättre.

Ingen smittspårning

Carina Larsson håller med. Hon är upprörd över att så många själva blev smittade på avdelningen där de skulle vårda covidsjuka patienter.

— Det har funnits brister i skyddsutrustningen och reglerna kring när den ska användas. Smittspårning gjordes inte ens när 70 procent av personalen hade blivit smittad. Och dessutom har vi fått höra att vi kan lika gärna ha blivit smittade ute i samhället eller att vi satt för många i personalrummet, säger Carina Larsson.

Hon poängterar att personalen själv bestämde att de aldrig skulle vara fler än fem samtidigt i personalrummet, att rapporter togs i matsalen och att de var noga med att hålla avstånd.

— De gjorde det som de blev tillsagda och trodde att de var skyddade och gjorde rätt, men något gick uppenbarligen väldigt fel. Det här måste arbetsgivaren ta ansvar för, säger Carina Larsson.

Åtta insjuknade på iva

Men det är inte bara på covidavdelningen som personal insjuknat. Även på iva fick man en omfattande smittspridning tidigt i mars. En av sjuksköterskorna hade varit i Österrike och kände sig lite dålig när hon kom tillbaka, berättar Daniel Björkvind som är anestesisjuksköterska, men också har en utbildning som iva-sjuksköterska och har jobbat natt på covid-iva under hela pandemin.

— Vår kollega var tveksam till att gå och jobba och hörde av sig till smittskyddet och frågade om hon behövde testa sig. De ansåg inte att det behövdes och sjuksköterskan jobbade en helg. Det ledde till att smittan spreds och sammanlagt insjuknade åtta medarbetare på intensiven.

Läs också: ”På sjukhusen var alla hjältar – vi fick skandalrubriker”

Daniel Björkvind tycker att det har funnits brister när det gäller skyddsutrustning och smittspårning.

— De har inte tagit höjd för att ge oss ett säkert skydd, utan hela tiden lagt sig lite under ribban.

Tungt fysiskt och psykiskt

Även Ida Hyltbäck arbetar i vanliga fall som anestesisjuksköterska, men har varit utlånad till covid-iva under den här tiden.

— Jag har bara jobbat som anestesisjuksköterska i två år och kände mig fortfarande ny där, nu blev allting helt nytt igen. Det var väldigt tufft. Även om det var sagt att vi skulle gå bredvid och assistera de erfarna iva-sjuksköterskorna så var det våra ventilatorer som användes, och som jag ansågs vara expert på, så det blev mitt ansvar.

Ida Hyltbäck berömmer sina närmaste chefer på operation som hon tycker gjorde ett jättebra arbete under den tid som hon och hennes kolleger var överflyttade till covid-iva. Men som så många andra som arbetat med att vårda covidpatienter på intensiven beskriver hon att det många gånger var tungt både fysiskt och psykiskt.

— Det är jättesjuka patienter som ligger där och vi får vara med om saker som man bär med sig länge. Jag kommer särskilt ihåg en situation där vi håller på och ska söva ner en patient som just kommit in. I sängen bredvid är det en patient som ligger och dör. Det måste ha varit fruktansvärt för den patienten som just kommit in att höra det och inte veta om han själv skulle vakna igen.

På det personliga planet förändrades allt. Hon gick från att jobba dagtid till treskift och schemat ändrades flera gånger i början.

— Det är klart att vi ville ställa upp, men det blev ändring på ändring och omöjligt att planera sitt eget liv över huvud taget. Jag har småbarn hemma och jag skulle ha gift mig i maj, men det blev ju flyttat ändå, säger Ida Hyltbäck med en uppgiven suck.

Operationer på lördagar

Efter månader av slit i covidvården är personalen trött, berättar Daniel Björkvind.

— Det är imponerande hur hårt alla jobbat och engagerat sig under covidpandemin, även våra närmaste chefer. Det som oroar oss nu är dels att antalet smittade ökar i Halland igen. Dessutom ska vi operera undan den vårdskuld som har byggts upp under covidpandemin, säger han.

Ledningen har bestämt att operationer ska göras på lördagar och att personalen ska gå in och arbeta extra.

— Vi är inte nöjda med den ersättning de vill ge oss så vi har tackat nej. Vi är trötta och tycker inte att arbetsgivaren har gett oss ett erkännande för det arbete vi gjort under pandemin och så kommer det här ovanpå allt, säger Daniel Björkvind.

Anestesisjuksköterskorna vill värderas med skälig lön inte bara för enstaka extrapass. Men den skrivelse de skickat till ledningen har de inte fått något svar på och vad som händer nu är fortfarande oklart.

— De har hotat med ”planerad inbeordring” på lördagarna om vi inte ställer upp frivilligt, säger Daniel Björkvind.

Känner sig illa behandlade

Vi träffar sjuksköterskorna som arbetat i covidvården på Varbergs sjukhus i en tom korridor nedanför Vårdförbundets expedition. Här finns Kerstin Pettersson tre dagar i veckan som huvudskyddsombud och hon är oroad över bristerna i arbetsmiljön.

— Jag har fått så många berättelser från medlemmar som är trötta och ledsna och känner sig illa behandlade. Det fanns ingen beredskap i organisationen för detta och den vårdpersonal som valdes ut hade ingenting att säga till om, säger hon.

Carina Larsson, som är huvudskyddsombud i Kungsbacka, berättar att förflyttningen av personal från medicinmottagningen där till covidavdelningen i Varberg har fått konsekvenser i form av en stor vårdskuld och att det varit en tuff tid för den personal som arbetade kvar.

— Många säger att de har tappat förtroendet för arbetsgivaren. Tio personer på medicinmottagningen har hittills valt att säga upp sig, säger hon.

Kan ställa upp igen

Innan vi bryter upp säger Frida Bergerling att hon ändå har gått stärkt ur den här tuffa perioden.

— Det är fantastiskt att vi trots allt fick ihop det här. Vi har lärt oss så mycket av varandra och vi blev ett väldigt fint gäng. Jag kan tänka mig att ställa upp igen – om det blir nödvändigt, säger hon.

De andra håller med.

— Vi är stolta över att ha deltagit i arbetet med covidsjuka och skulle kunna tänka oss att göra det igen. Men då måste arbetsgivaren ha en plan klar och inte utarbeta den när katastrofen står i dörren. Vi skulle också önska mer givande och inte bara tagande från arbetsgivaren, säger Paola Lian.

Läs hela artikelserien:

Mer om ämnet

• Här har de gått stärkta ur covidkrisen
• ”Det är sorgligt att vi inte kunde skydda våra mest sköra äldre”