En 15-årig pojke ramlade med cykeln och skadade ena armbågen. På vårdcentralen tvättade distriktssköterskan såret, la på ett förband och uppmanade honom att återkomma för omläggning dagen därpå.

På kvällen upptäckte pojkens mamma att förbandet läckte. Hon öppnade och upptäckte grus och asfalt både i skrapsåren och i ett djupt jack strax under armbågen.

Familjen kontaktade jourläkarcentralen där en läkare remitterade honom vidare till sjukhusets akutmottagning.

På sjukhuset skrubbades såret och man både plockade och skar ut smuts och sten. Pojken fick penicillin, syddes med tre stygn och fick armen gipsad i en stödskena.

Mamman anmälde distriktssköterskan till Ansvarsnämnden för att ha åsamkat hennes son mycket onödigt lidande. Hon skriver att såret gick ända ned till armbågsleden och att pojken kommer att få ett fult ärr där man var tvungen att skära rent.

Distriktssköterskan skriver i sitt yttrande att såret inte var så djupt och att pojken inte lät henne rengöra det med pincett. Hon tvättade i stället runt om med tvål och vatten och sköljde såret med rikligt med koksalt. För att dra mer smuts och vätska ur såret la hon sedan Aquacel i såret. Pojken fick en tid nästa dag då hon räknade med att bättre kunna bedöma början till sårinfektion och behovet av antibiotika eller andra åtgärder.

Ansvarsnämnden konstaterar att distriktssköterskan inte kunde rengöra såret ordentligt och att det låg nära armbågsleden. Hon borde därför ha låtit en läkare bedöma såret. Nämnden ger henne en erinran för att hon inte gjorde det. Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 2005/2351:a4).