Journaler kan bli offentliga

Trots tystnadsplikten i sjukvården kan patientens journal hamna hos obehöriga — och förlora sitt sekretesskydd. Helt i enlighet med svensk lag.

Många ser tystnadsplikten som en förutsättning för att över huvud taget kunna bedriva en vettig vård. Men det finns undantag i sekretesslagstiftningen som det inte ordas mycket om. När Vårdfokus uppmärksammar några förtroendevalda sjuksköterskor på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg på detta faktum möts vi först av en sund skepsis. Sedan av förvåning och till sist av en bestörtning som mest liknar hederlig ilska.

— Jaha, jag kan alltså inte garantera att sekretessen gäller fullt ut! Betyder det att jag ljugit för mina patienter under alla mina år i yrket? frågar sig sjuksköterska Hannaleena Lauri.

Hon och kollegerna sätter fingret på en öm punkt: Kan patienten garanteras tystnadsplikt? Svaret är nej.Sekretesslagstiftningen är komplex och faktiskt motsägelsefull. Sannolikheten att skyddade patientuppgifter lämnas ut till obehöriga är ytterst liten. Men den finns. En bunt papper på skrivbordet framför mig bekräftar detta på ett mycket konkret och oemotsägligt vis.

Journalens väg till skrivbordet har kantats av en rad olika myndighetspersoner som samtliga följt gällande lagstiftning till punkt och pricka. Inga misstag. Inget slarv. Att olika myndigheter har rätt, om vissa kriterier är uppfyllda, att ta del av en enskild persons journal är väl känt. Exempelvis kan polismyndigheten begära ut uppgifter vid misstanke om brott som ger mer än ett års fängelse. I regel omges uppgifterna även efter utlämnandet av sekretess och patientens integritet är alltså även fortsättningsvis skyddad.

Men om något som på juristspråk heter partsinsyn har begärts försvinner det skyddet. Partsinsyn finns till för att garantera den enskildes rättssäkerhet. I klartext betyder det att den som blir föremål för en myndighetsutredning har rätt att ta del av samtliga handlingar som utredningen genererar.

Om exempelvis socialtjänsten får signaler om att ett barn far illa kan de begära in föräldrarnas patientjournaler. Journalerna blir därmed en del av deras så kallade 11:2 utredning. Om exempelvis moderns journal ingår i utredningen kan då fadern utnyttja partsinsynen och begära ut kopior. Han är inte bunden av någon sekretess och det står honom nu fritt att göra vad han vill med materialet. Teoretiskt kan han utan hinder publicera journalen i bokform. Eller se till att de hamnar på en journalists skrivbord.

Läkaren Magnus Olsson vid Majornas vårdcentral i Göteborg hör till dem som mer eller mindre regelbundet får en förfrågan från socialtjänsten. Han har inte varit medveten om den aspekten och säger att det känns obehagligt.

— Självklart månar jag om tystnadsplikten, men jag har aldrig haft betänkligheter att lämna ut journaler till socialtjänsten. Det syftar ju till att skydda ett barn. Samtidigt har jag levt i tron att journalen är lika skyddad hos dem som hos oss inom vården.

Känslan av obehag delar han definitivt med sjuksköterskorna på Sahlgrenska. Där har den första tveksamheten ersatts av en livlig diskussion och frågorna är fler än svaren:

— Risken att journalen lämnas ut är ju liten. Men vad ska vi säga till patienterna, att vi nästan kan garantera tystnadsplikt? Och varför har vi inte fått någon handledning? undrar Hannaleena Lauri.

Hur samma lagbok som rigoröst skyddar patientens integritet samtidigt tvingar myndigheter att lämna ut uppgifter tycks helt obegripligt. Frågan är befogad och vi bollar över den till Lennart Lillieroth. Han är jurist och anses som en av Sveriges främsta experter på just sekretessfrågor.

— Jag förstår att detta kan uppfattas som absurt men så ser lagen faktiskt ut. En handling som omhuldas av sekretess då den förvaras hos en myndighet kan förlora skyddet då den lämnas ut till en annan myndighet. I exemplet ovan kolliderar två grundläggande principer — den personliga integriteten ställs mot den enskildes rättssäkerhet. Lagstiftaren har då ansett att rättssäkerheten väger tyngst.

Han påpekar samtidigt att i exemplet ovan är det bara föräldrarna som har rätt att ta del av materialet.

— Men skulle det samtidigt pågå en vårdnadstvist kan man tänka att fadern använder journalen som bevismaterial. I så fall kan den, under vissa förutsättningar, bli allmän och offentlig handling. Då kan vem som helst begära ut handlingen och alltså läsa moderns journal.

Hur resonerar då sjukhusledningen på Sahlgrenska universitetssjukhuset? Clair Melin är jurist och ansvarar för att personalen får korrekt information. Nu ska nya riktlinjer tas fram.

— Vi har faktiskt inte uppmärksammat det här tidigare. Självfallet ser vi allvarligt på saken och har redan börjat arbeta med frågan. Det är mycket viktigt att vi ger patienterna rätt information. Samtidigt ser jag det som en arbetsmiljöfråga. Personalen måste känna en trygghet i att informationen de ger patienterna är korrekt.