Gemenskap får oss att må bra, medan ofrivillig ensamhet gör ont i både kropp och själ. Det finns även forskning som visar att vi får sämre minne och tar sämre beslut i en påtvingad ensamhet.

Sociala medier som facebook, där vi umgås via en datorskärm, kan aldrig ersätta den kontakt man får i verkliga livet.

Vi kan också drabbas av den existentiella ensamheten, den som gör att vi kan känna oss utestängda även i stora gemenskaper, till exempel vid en svår sjukdom eller i livets slutskede. Som vårdpersonal behöver man då både kunna, och våga, möta patienten, som människa mot människa. Ett stilla samtal eller mjuk beröringsmassage kan ofta lindra smärta och ge existentiell bekräftelse. P S-K