Eva är sjuksköterska på en strokeavdelning. Hon berättar om möten med patienter och närstående, hur svårt det kan vara för anhöriga att prata om när en närstående är allvarligt sjuk. Kanske pratar de hellre om att rummet är trångt. Då får de göra det, hennes erfarenhet är att det får de anhöriga att känna sig lugnare.

Författaren resonerar kring olika slags kommunikation och om samtalet som utvecklar relationen. Han beskriver hur svårt samtalet kan bli om sjuksköterskans kroppsspråk inte överensstämmer med det hen säger — som det kan vara om sjuksköterskan är orutinerad eller ska ge ett svårt budskap. Då är det viktigt att samtalet fortsätter så att det som sägs och det som uppfattas av den som lyssnar stämmer överens. AJ