Sjukdagar räknades som ledighet utan lön

För Vårdfokus berättar den ungerska sjuksköterskan Zoltan Kurhejja om sina två år som anställd för bemanningsföretaget Orange. "Det var min chans att komma till Sverige, men det är inget företag jag rekommenderar".

Zoltan Kurhejja var ambulanssjuksköterska hemma i Ungern när han såg en jobbannons från bemanningsföretaget Orange. Orange hyr ut östeuropeiska sjuksköterskor till många kommuner och landsting i Sverige och även i Norge.

Han hade då en månadslön netto i Ungern på 3 000 – 3 500 kronor i månaden.

– Jag såg det nya jobbet som en möjlighet att få ett bättre liv och tjäna lite mer pengar. Jag tänkte ”varför inte försöka?”.

Har en dotter i Ungern

Han var skild med en dotter och ville gärna kunna ge henne bättre förutsättningar. Först fick han fem månaders språkkurs hemma i Ungern och sedan skickades Zoltan till Arvika sjukhus i Värmland i augusti 2013.

– Det var mycket svårt med språket i början. Vi hade lärt oss klassisk svenska, men i Värmland talar de dialekt.

Det blev en tuff start på karriären i Sverige. Men han kämpade på och lärde sig språket allt bättre. I dag gör han sig lätt förstådd på svenska. Men han funderade inte på att bryta kontraktet då han skulle blivit återbetalningsskyldig för språkkursen med 4 000 euro, nästan 40 000 kronor, en enorm summa om han hade återgått till en månadslön i Ungern på 3 000 kronor.

Jobbar på Danderyds sjukhus

– Det är väldigt mycket, det tycker jag att det är även med en svensk lön. Dessutom var det för krångligt eftersom jag är från Ungern men var anställd i ett litauiskt företag och arbetade i Sverige.

Zoltan Kurhejja och hans hyrkolleger var anställda av Orange Group Baltic, ett litauiskt företag inom Orangekoncernen. Men när de två åren han förbundit sig att arbeta för företaget var över slutade han och blev i stället anställd vid Danderyds sjukhus i Stockholm. 

Han tjänar i dag 10 000 kronor mer i månaden som anställd direkt av ett svenskt sjukhus. Men han kallar inte lönen hos Orange för dålig, den blev ändå tre till sex gånger högre än hans lön i Ungern. Han fick betalt per timme, där timlönen dagtid var 11,7 euro i timmen netto, ungefär 110 kronor i timmen, efter avdrag för skatt och försäkring som ska ha betalats in i Litauen.

Fick inte se sin bruttolön

– Några andra avdrag gick inte att se på lönen. Jag vet inte vad jag tjänade i bruttolön. Jag vet inte om kostnader för mitt boende eller språkkursen drogs ifrån bruttolönen.

Hans nettotimlön är 30 procent lägre än för en sjuksköterska anställd i ett av de mest anlitade svenska bemanningsföretagen. Eftersom han inte känner till sin bruttolön vet han inte heller om en del av lönen består av ett traktamente.

Orange betalade resa fram och tillbaka till Ungern efter varje arbetad fyraveckorsperiod. Det var obligatoriskt att åka till hemlandet då på de resdagar företaget bestämde, och vara ledig i två veckor.

Flyttades runt i Sverige

– Det innebar flera månaders ledighet varje år och eftersom vi fick timbetalt var lönen vissa månader dålig. Den var mellan 11 000 och 20 000 kronor per månad efter skatten. Men den där sista lönen var när jag hade jobbat alla juldagarna med helgtillägg.

Zoltan upplevde det som rörigt och stressande att Orange bestämde var han skulle jobba och att de flyttade runt sin personal i landet. Efter 1,5 år i Arvika flyttades han till Karolinskas infektionsavdelning och jobbade där några månader och därefter vidare till Danderyds sjukhus kirurgiavdelning, där han sedan juli förra året är fast anställd.

– Det är så skönt nu när jag har en anställning direkt på ett sjukhus. Jag har fått ett bättre, lugnare liv.

Sjukdagarna blev ledighet

Han tar som ett exempel på hur bra han fått det vad som hände när han skadade knät.

– Jag fick lov att ligga på sjukhus. Då svarade min chef att det inte var några problem och jag fick sjukersättning på lönen. Det fick jag inte när jag var sjuk hos Orange.

Han tyckte alltid att kommunikationen var svår gentemot det litauiska företaget.

– Orange svarade mig att sjukdagarna räknades som ledighet när jag varit sjuk och jag fick ingen ersättning.

Hans kollega ramlade på cykeln och bröt båda armarna. Hon fick ingen sjukersättning från Orange, inte från den litauiska staten och inte heller från hemlandet Ungern eftersom hon betalat skatt i Litauen. Hon sa upp sig från Orange och flyttade hem och fick hjälp av vänner. Innan hon åkte sa hon till Zoltan om Orange att ”now they won´t be playing more with me”.

Efter att Zoltan själv sade upp sig har han bett sin arbetsgivare Orange Group Baltic att redovisa för honom hur mycket skatt han har betalat in och hur mycket som avsatts till pension.

– Jag har inte fått något svar, man skulle alltid fråga det ungerska företaget, som förde frågor vidare till det litauiska. Jag vill verkligen inte att det ska visa sig bli två tomma år när jag inte får inräknad pension. Men jag har inte ens fått en skattedeklaration.

Van att jobba självständigt

Svenska sjuksköterskor som jobbar sida vid sida med Orange hyrsjuksköterskor oroar sig, förutom för språksvårigheterna, ibland även för att de östeuropeiska kollegorna inte riktigt klarar kraven på självständighet. Svenskarna menar att ibland är sjuksköterskor från andra länder vana vid en hierarki som gör att de väntar på läkares order och ordinationer på ett helt annat sätt än svenska sjuksköterskor.

– Det har inte varit något problem. Jag var ambulanssjuksköterska i Ungern och van att arbeta självständigt, säger Zoltan Kurhejja.

Nu trivs han på Danderydskirurgen, där eget ansvar är en självklarhet, kirurgerna är ofta upptagna med operationer, och tempot är högt. Men vägen dit har varit lång och svår. Det var ensamma kvällar som blev till år i sjukhusens personallägenheter där han bodde.

– Det är också svårt att leva utan personnummer i Sverige. Ni tänker inte på att man behöver personnumret hela tiden här. Jag kunde inte låna böcker på biblioteket eller ens få ett Ica-kort så jag fick ta del av rabatterna där.

Vågar träda fram

Vårdfokus har även varit i kontakt med sjuksköterskor som arbetar för Orange just nu. Men ingen av dem vill uttala sig i pressen om sina förhållanden utan svarar ”jag kan inte” i mejl.

Zoltan berättar att de, och även han, är bundna av ett sekretessavtal med Orange där de lovar att under anställningen inte tala offentligt eller med andra företag om Orange.

Det höll han under anställningsåren. Avtalet gäller även tre år efter att anställningen har upphört. Något svenskar skulle se som orimligt, då alla har skydd av grundlagen för att ta upp vilka frågor som helst med en journalist och på så viss lyfta dem till öppen diskussion och debatt.

– Jag känner mig inte heller bunden längre, trots att de tre åren inte gått. Jag väljer att berätta för jag vill att nästa generation sjuksköterskor som kommer från Ungern ska få det bättre.

När han får frågan om han känner sig utnyttjad av hyrföretaget Orange blir han först tyst en stund. Sedan säger han:

– Av respekt mot dem skulle jag tacka dem för hjälpen, så att jag kunde komma till Sverige. Att det gav mig en chans. Men sedan kan jag inte säga något bra om dem. Jag kan inte rekommendera att arbeta för Orange.