CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET. Tyst! Sonen säger det inte högt men sätter upp fingret framför munnen och gör ett tydligt stopptecken med andra handen när jag försöker gå in i hans rum. Jag är tydligen på väg att krascha en digital föreläsning som pågår i pojkrummet. Jag har också motat bort honom och andra familjemedlemmar på liknade sätt ibland.Nästan varje dag träffar jag och interagerar med nya människor i vårt vardagsrum. De dyker upp på bildskärmen, ibland anar man deras familjer och husdjur i bakgrunden. Vissa personer har jag aldrig träffat på riktigt men det känns ändå som om jag känner dem efter ett antal träffar i burken.

Digitala möten är förstås ingen nyhet men aldrig tidigare har det digitala fått bre ut sig så och blivit en självklarhet i vardagslivet. Även om ni i vården inte tillbringar hela er arbetstid framför en datorskärm har coronakrisen gjort att det blivit vanligare att träffa patienter i datorn, om man inte behöver möta dem öga för öga. Användandet av digitala vårdtjänster ökade med upp till 1 000 procent på några veckor efter att corona gjorde sin entré, enligt SKR. Psykiatrisjuksköterskan Mai Dang och hennes kolleger började till exempel använda videochattar för att hålla kontakt med sina sköra patienter som bland annat lider av svår ptsd eller ångest. Tack vare det kan kliniken fortsätta sin verksamhet utan avbräck trots coronakrisen.

Kriser är utmanade och jobbiga — men kan också få folk att sluta upp kring en gemensam sak. Nyexaminerade Oscar Martinez tvekade först men klev sedan rakt ut i pandemin. Han fick en tuff start.

Andra har återvänt till vården efter många år i andra yrken, som till exempel ingenjör, politiker eller handbollstränare. De har tagit tjänstledigt eller helt bytt tillbaka till sina tidigare yrken i vården. Villiga att sluta upp och stötta i pandemin och bidra till samhällsnyttan.

Michelle Wahrolén

Vårdfokus chefredaktör