Så klarade de trycket på bvc

Inställda hembesök och föräldrautbildning i gröngräset. När covid-19 slog till var budskapet tydligt — barnhälsovårdens förebyggande arbete måste fortsätta som vanligt. För sjuksköterskorna i Kista och Bromma innebar det lite olika utmaningar.

Det är fredag förmiddag i mitten av september och i Kista galleria har affärerna precis öppnat. Här strosar barnfamiljer, tonåringar och en och annan pensionär med rullator och munskydd. Om det inte vore för munskydden — och den svarta handspritsdispensern innanför entrén — hade det varit svårt att tro att vi befinner oss mitt i en pandemi.

Tre trappor upp är covidspåren mer påtagliga. Här, på dörren in till Kista barnavårdscentral, sitter åtta anslag på lika många språk med hygienrestriktioner. I väntrummet har alla leksaker plockats bort och antalet stolar halverats för att öka avstånden. Det ska vara smittsäkert och tydligt när föräldrar och barn stiger in på mottagningen.

Oro för spridning av andra sjukdomar

När stora delar av vården i våras slet med svårt sjuka patienter och svettig skyddsutrustning — eller stängde ner helt — jobbade barnhälsovården på mer eller mindre som vanligt. Budskapet från de styrande var tydligt: vaccinationsprogrammet måste fortsätta. Det sista man behöver är ett parallellt mässlingsutbrott och barnen måste få sina skyddande antikroppar.

För att få det att gå ihop har barnsjuksköterskan Åsa von Brömssen jobbat för två. Tre av hennes kollegor — halva styrkan — insjuknade själva i covid-19 och låg hemma flera veckor.

Åsa von Brömssen och två andra sjuksköterskor har fortsatt att vaccinera, väga och mäta, testa syn och hörsel och genomfört årskontroller. De har följt upp nyfödda och stöttat deras föräldrar med samma engagemang som alltid. Åsa von Brömssen tycker att pandemin har lärt henne att bevara lugnet.

— I början fick vi på bvc ingen skyddsutrustning alls, det kändes osäkert. Men samtidigt är jag ju sjuksköterska och tänkte ”vem ska annars ta hand om patienterna?”. Arbetsgruppen har svetsats samman, vi vet att vi kan hjälpa varandra, säger Åsa von Brömssen.

Skönt att komma till bvc

Cheferna lyckades skrapa ihop skyddsutrustning så att personalen kunde känna sig trygg. Covidpositiva nyblivna mammor och barn kunde de ta emot i ett anpassat rum på infektionsnoden i Rinkeby.

På bvc fick de många frågor om corona — det var så mycket som varken personalen eller föräldrarna visste. Många var oroliga för att komma till barnavårdscentralen och avbokade sina besök, samtidigt som andra tyckte att det var skönt att komma dit där det mesta var som vanligt.

Kista, liksom Rinkeby, drabbades hårt av pandemin. Men redan innan de höga smittotalen i Järvaområdet blev ett hett ämne på Folkhälsomyndighetens presskonferenser hade vården reagerat.

— Det var vårdcentralen i Rinkeby som larmade om det höga antalet smittade i området och avrådde kollegor från att göra hembesök. Många familjer är ju trångbodda här och det var svårt att isolera de som var sjuka. Barnhälsovården hade inte heller tilldelats någon skyddsutrustning och jag kunde inte utsätta personalen för den risken, säger Ulrika Lindström.

Hon är verksamhetschef för de tolv mottagningarna som ingår i barnhälsovårdsområdet Nordväst i Stockholm. Så snart hon fick kännedom om smittspridningen i Järvaområdet tog hon beslut om att akutstoppa alla hembesök.

Saknat hembesöken

Stoppet innebar att mottagningarna i Rinkeby, Kista och Rissne fick frysa det utökade barnahälsovårdsprogram som erbjuds nyblivna föräldrar i utsatta områden. Där gör bvc sex hembesök tillsammans med personal från socialtjänsten. Syftet är att stärka föräldrarna i deras nya roll och i kontakten med samhället för att förbättra barnens hälsa på både kort och lång sikt.

— Att stoppa programmet var extra tråkigt eftersom arbetssättet är så populärt bland personalen och flera sjuksköterskor sökt sig till de mottagningarna just för att få arbeta så, säger Ulrika Lindström.

Åsa von Brömssen är en av dem som saknar hembesöken.

— Förhoppningsvis kan vi komma i gång snart igen. Men överlag har vi lyckats bra, trots att vi varit mitt i epidemins epicentrum. De nyfödda och deras mammor fick komma till mottagningen i stället. Vi etablerar kontakt lika bra här, men det vi missar är att kunna relatera direkt till deras miljö, till exempel när det handlar om barnsäkerhetsgrejer, säger hon.

Färre smittade

Swosch, säger det, så har den blåa träklossen åkt rätt in i munnen på åtta månader gamla Mishikaa. Det är precis som det ska, konstaterar distriktssköterskan Jessica Reich, allt utforskas genom munnen i den åldern. När Mishikaas knubbiga fingrar greppar en ny kloss passar Jessica Reich på att stämma av med mamma Sindhuja hur det går med flickans matvanor, tänder och sömn.

Jessica Reich arbetar på Brommaplans bvc, som ligger en dryg mil från Kista. De båda mottagningarna har mycket gemensamt. Personalen har samma verksamhetschef, gemensamma planeringsdagar och liknande rutiner. Men pandemin har påverkat på olika sätt.

I denna del av Bromma är föräldrarna ofta resursstarka, här finns inget hembesöksprogram och personalen var frisk under våren. Här var inte heller smittspridningen lika kraftig.

Jessica Reich säger att även om de klarat coronavåren bra så har de fått göra en del omställningar. Mycket fokus har lagts på att minimera riskerna för smitta på mottagningen och vid hembesöken, som de fortsatt med i princip som vanligt.

— Vi har varit väldigt noggranna med att informera om att ingen med symtom ska komma hit och inför hembesöken har vi ringt en extra gång för att försäkra oss om att alla i familjen mår bra. Någon gång har vi fått lämna in vågen genom hallen eller fönstret och låtit föräldrarna väga barnet, det har ju gått bra det med, berättar Jessica Reich.

Träffades utomhus

Det svåraste har nog varit att svara på alla frågor om covid-19, tycker hon. Föräldrar har hört av sig och frågat om deras barn tillhör en riskgrupp, men sjuksköterskorna har inte kunnat säga mer än Folkhälsomyndigheten. Det tråkigaste har varit att inte kunna samla föräldrarna i grupp.

— Vi vet ju hur mycket det betyder att få träffa andra föräldrar. Det är så fint att se när de får kontakt med andra i samma situation och bestämmer sig för att gå ut och promenera tillsammans, säger Jessica Reich.

Under senare delen av våren kunde Brommaplans bvc dra i gång föräldragrupper utomhus. Det räckte med en gräsplätt i närområdet och några filtar för att få till det. Utegrupperna fortsätter nu i höst, men hur det blir till vintern är oklart.

I Kista har hembesöken kommit i gång igen — men chefen Ulrika Lindström följer smittspridningen noga.

Nya vanor

Coronarestriktionerna har påverkat familjerna både på gott och ont, berättar Åsa von Brömssen. I Kistaområdet har många föräldrar varit rädda för att låta barnen gå i förskolan och hållit dem hemma. Många och långa timmar framför plattor och mobiler har redan börjat märkas. Fler barn har fått remiss till ögonläkare efter att synen försämrats och viktkurvor har pekat uppåt på grund av den stillasittande tillvaron.

Men för många familjer har hemarbetet också inneburit mer tid för samvaro, vilket uppskattats av såväl föräldrar som barn.

— Jag har bidragit med kunskap och uppmuntran. Bland annat har jag peppat föräldrarna att gå ut i naturen varje dag och att läsa böcker tillsammans. Utevistelsen har också gjort att viktkurvor kunnat planas ut.