I boken Kris i forskningsfrågan — eller: vad fan får vi för pengarna beskriver Hanne Kjöller en forskarvärld där hälften av all forskning som publiceras i vetenskapliga tidskrifter är falsk. Här pumpas enorma skattemedel in i studier vars resultat inte går att upprepa, vetenskapliga tidskrifter tjänar storkovan på gratismaterial från forskare som i sin tur gör allt för att få sina namn citerade så ofta som möjligt.

Varför började du granska forskningen?
— Det började efter Macchiariniaffären — hur kunde han gå så långt utan att någon reagerade? Det måste ju vara något fel på systemet som premierar braskande forskning framför god forskning, tänkte jag. Det var uppenbart att det saknades kontrollsystem och det var mycket värre än jag hade kunnat föreställa mig.
— Samtidigt är forskningen det som räddar liv och den har min högsta respekt. Jag tror på forskningen och på att det är den som kommer att avgöra samhället. Just därför är det så viktigt att det finns transparens i systemet.

Hur har forskarvärlden reagerat?
— Hittills har det varit två olika reaktioner — dels de som tycker att det är jättebra att de här frågorna lyfts, dels de som säger att problemen är kända och att diskussionen bör stanna inom vetenskapen.

Vad tycker du att sjuksköterskor ska tänka på när de läser olika studier?
— Jag är ju ingen auktoritet inom området och tycker själv att det är jättesvårt att bedöma vad som är bra eller dålig forskning. Men om det verkar vara för bra för att vara sant så är det nog inte lösningen. Kolla på hur stora grupperna har varit i studierna — är det tillräckligt? Är det läkemedelsstudier så ska de studierna vara tillräckligt långvariga. Sedan har SBU bra mallar för hur man kan granska forskningsresultat.