Varför ville du skriva den här boken?
— För att psykiska problem är en enorm utmaning för samhället — och en utmaning där vi inte har någon tydlig lösning. I boken utgår jag från min mormor Lisens 96-åriga liv och hur Sverige förändrats under den tiden.

Kan inte alla dagens valmöjligheter vara stressande för en ung människa?
— Jo, friheten att välja ger oss också möjligheten att oroa oss för att välja fel. Men i min bok ifrågasätter jag att vi mår ständigt sämre. Jag hävdar att vi mår rätt lika över tid, men att en allt större andel av lidandet förklaras av en medicinsk diagnos.

Vilken skuld har sociala medier?
— Många har svårt att av­gränsa användningen och att inte känna sig jämförd med andras fantastiska liv på Instagram. Men den bästa forskningen som finns nu pekar inte ut skärmtid eller sociala medier som orsak till ungas psykiska problem. I boken visar jag att många av de förklaringar till psykiska problem som vi har, och som ofta är just en enda förklaring, är fel.

Vad är vitsen med alla diagnoser? Har vi inte alla en släng av exempelvis autism?
— Diagnosen ger tillgång till vård och behandling. Men diagnosen ger också legitimitet åt lidandet. Och identitet. Ja, de flesta av oss har drag av autism. Och just detta att vi alla har olika grad av psykiatriska saker gör gränsdragningarna mellan diagnos och normalitet så svåra.

Kan bristen på "verkliga" problem, som att överleva, göra att vi börjar grubbla på, och oroa oss för, allt möjligt?
— Det verkar i alla fall inte vara så att ökad rikedom och välfärd får oss att sluta grubbla. Ledan hittar ständigt nya vägar. Det är väl den stora utmaningen: vad är det vi ska göra nu för att få oss att må bättre om allt vi gjort hittills inte gett större effekt?