Kvinnors stress görs till deras eget ansvar

En ny avhandling visar att tidningar som vill ge kvinnor styrka med nyandliga metoder, som yoga eller mindfulness, samtidigt lägger ansvaret för den psykiska hälsan på dem själva.

Är vardagsandlighet och välbefinnande typiskt kvinnligt? Anneli Winell, teologie doktor i religionssociologi, anser i alla fall att det är en bild som tidningar för kvinnor reproducerar. Hon har studerat hur Amelia, Tara och M-magasin skriver om välbefinnande och yoga, meditation och mindfulness.

I en avhandling från Uppsala universitet har hon analyserat den bild tidningarna presenterar när det gäller kvinnors andlighet och dess betydelse för hälsa och välbefinnande. Hon har funnit att yoga och meditation presenteras som universalmetoder för att komma tillrätta med stress – som verkar vara det största hotet mot kvinnors välbefinnande.

– Jag förstår tidningarnas dilemma. De vill ge kvinnor råg i ryggen och styrka, men samtidigt gör de det till kvinnors eget ansvar att ta hand om sin egen hälsa. Ett alternativ vore att på politisk väg förändra de patriarkala strukturer som leder till kvinnors stress. Det skulle vara intressant att jämföra de här tidningarna med politiska tidskrifter som Bang eller Feministiskt perspektiv.

En vårdande kvinnoroll

Anneli Winell anser att tidningarna står för en femininiseringav välbefinnande: kvinnor förväntas vara både andliga och medvetna om sin hälsa. Tidningarna utgår från en bild där kvinnor har huvudansvaret för hem, barn och familj. En traditionellt vårdande kvinnoroll används för att befria kvinnorna från densamma. Det gör det legitimt att ta hand om sig själv, att till exempel utöva yoga eller gå på spa.

Anneli Winell har inte jämfört kvinnotidningarnas artiklar om andlighet och välbefinnande med tidningar som vänder sig till män. Hon berättar att sådan forskning pågår i Norge och är nyfiken på resultatet. Hon förklarar också att hennes uppgift som forskare inte är att kritisera yoga, spa och mindfulness.

– I dag möter de flesta människor religion via medier och i kvinnotidningarna presenteras den som en form av vardagsandlighet och välbefinnande. Institutionell religion har inte längre tolkningsföreträde. Vi lever i en tid av religiös förändring. Jag konstaterar bara att det är så.