Karolinska kritiseras efter långdraget utdrivningsskede
Drygt tre år efter förlossningen har mamman urin- och avföringsinkontinens. Barnet har problem med talet och motoriken. Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, konstaterar att i alla fall mamman troligtvis skadats av det sju timmar långa utdrivningsskedet.
Förlossningen ägde rum på Karolinska universitetssjukhuset i Solna utanför Stockholm, där mamman blev inskriven en novembereftermiddag för drygt tre år sedan efter att vattnet hade gått.
Eftersom förlossningsarbetet gick långsamt fick hon värkförstärkande dropp. Enligt Ivo höjdes dosen vid fyra tillfällen, trots att förlossningen gick framåt i normal takt.
Bad om hjälp
Tidigt på natten var livmoderhalsen helt öppen. Mamman kände hur barnet pressade på och hon skriver i sin anmälan att hon vid fyratiden på morgonen bad om hjälp. Hon kände att hon inte orkade mer och ville bli förlöst. I stället blev hon tillsagd att försöka sova i väntan på nästa skift, så att hon skulle kunna få hjälp av en ny pigg personalstyrka.
Av journalanteckningarna kan Ivo utläsa att en planerad läkarkontakt uteblev under de tidiga morgontimmarna och först klockan åtta på morgonen förlöstes barnet med hjälp av sugklocka. Sugklockan bedömdes som medelsvår och krävde fyra dragningar. Mamman fick en djup vaginalruptur, som syddes av läkare på operationsavdelningen.
Orsakade skadorna
Eftersom modermunnen var fullvidgad och fosterhuvudet nedträngt var det rätt beslut att förlösa med sugklocka, enligt Ivo. Men myndigheten skriver samtidigt att mammans skador hade kunnat förhindras om förlossningen avslutats tidigare med ett kejsarsnitt.
Ivo skriver också att det inte kan uteslutas att förlossningen, med ett sju timmar långt utdrivningsskede, kan ha bidragit till mammans urin- och avföringskontinens.
För täta värkar
I sin anmälan skriver mamman att hennes barn i dag har problem med talet och motoriken och hon är rädd att barnet fått någon skada under den utdragna förlossningen.
När det gäller barnet inträffade en händelse som är en känd riskfaktor för syrebrist hos foster. När livmoderhalsen hade varit fullt öppen i tre timmar och fosterhuvudet stod en bit ner i bäckenet ordinerade en läkare ytterligare en dosökning av oxytocin, som överstimulerade livmodern och ledde till täta värkar hos mamman, sex per tio minuter.
”Ivo anser att överstimulering med mer än fem värkar per tio minuter är en känd stark riskfaktor för syrebrist hos fostret”, står det i beslutet. Men eftersom barnet mådde bra efter förlossningen och under BB-vården finns det inget som talar för att barnet skulle ha drabbats av syrebrist. ”Om något annat hänt under förlossningen som skulle ha bidragit till barnets besvär går inte att uttala sig om”, skriver den granskande myndigheten i sitt beslut.
Följde inte rutinerna
Kritiken mot Karolinska universitetssjukhusets förlossningsavdelning landar i att vårdgivaren inte säkerställt att personalen arbetat enligt verksamhetens rutiner med tanke på det utdragna förlossningsförloppet och hur det värkförstärkande droppet hanterades.
Diarienummer hos Ivo: 8.2-36802/2015-11