Var femte kvinna är rädd inför förlossningen
Barnmorskan Elin Ternström har utvärderat ett verktyg för skatta förlossningsrädsla och undersökt olika behandlingsmetoder. I hennes avhandling förekom förlossningsrädsla hos över 20 procent av de gravida och det var dubbelt så vanligt hos utlandsfödda kvinnor.
Elin Ternström tycker att det pratas för lite om förlossningsrädsla i vården trots att man vet att kvinnor som är oroliga inför förlossningen oftare föder med kejsarsnitt, sugklocka och epiduralbedövning. Det är också vanligare att förlossningen måste sättas igång, blir långdragen och att kvinnorna får en negativ upplevelse.
Vanligare bland utlandsfödda
I slutet av maj disputerade hon med sin avhandling Identification and Treatment of Women with a Fear of Birth.
Redan för ett par år sedan fick en av hennes första studier uppmärksamhet i media. Den handlade om det analoga mätverktyget FOBS ( Fear of birth scale) som används för att skatta förlossningsrädsla hos gravida. Elin Ternström hade översatt verktyget till sju olika språk för att kunna inkludera utlandsfödda kvinnor i sin forskning. Tidigare studier byggde på att kvinnorna behärskade svenska eller engelska.
Det visade sig att dubbelt så många av de utlandsfödda kvinnorna kände oro eller rädsla inför förlossningen jämfört med de svenskfödda, 36,8 procent mot 18 procent. Totalt deltog 606 kvinnor i Elin Ternströms första studie och sju procent av dem var utlandsfödda.
… och hos förstföderskor
Sammantaget förekom förlossningsrädsla hos 22,1 procent och det var vanligare bland förstföderskor.
I följande studie intervjuade Elin Ternström 31 kvinnor om deras tankar när de använde skattningsskalan FOBS. Här berättade de också om sina orosmoment, olika attityder kring födande och strategier för att hantera sin rädsla och oro inför förlossningen.
Terapi eller Aurorasamtal
Den tredje studien i avhandlingen är en randomiserad undersökning av behandling vid förlossningsrädsla. Gravida med förlossningsrädda lottades antingen till internetbaserad kognitiv beteendeterapi med terapeutstöd, IKBT, eller till barnmorskeledd standardvård för förlossningsrädda, så kallade Aurorasamtal.
Resultatet visade att kvinnornas rädsla minskade i båda grupperna över tid. Hur mycket rädslan minskade varierade mellan deltagarna, men ingen skillnad kunde ses mellan de olika behandlingsgrupperna. Däremot hade förlossningsrädslan minskat mer ett år efter förlossningen hos den grupp som fått IKBT jämfört med standardbehandling.
Vården behöver mer kunskap
– Det skulle behövas utbildningsinsatser inom vården för att ta hand om kvinnor med förlossningsrädsla på samma sätt som för suturering av bristningar och sugklockor. Vi behöver träna på hur man möter kvinnor som är rädda och oroliga. Som det ser ut i dag är det mycket fokus på kvinnorna och vad de har för problem, men vi i vården behöver också fundera på vad vi kan göra bättre. Det är lite jobbigare att tänka på, säger Elin Ternström.
Hon hoppas också att vården rutinmässigt pratar med kvinnor om deras tankar inför förlossningen och gärna med standardiserade skattningsvertyg som till exempel FOBS. Det bör också göras vid flera tillfällen under graviditeten eftersom känslorna kan förändras över tid, menar Elin Ternström.
Att inte kunna språket
I höst fortsätter Elin Ternström sin forskning när hon går in i ett postdok-projekt på Karolinska institutet som ska ta fram mer kunskap om utlandsfödda kvinnors situation i samband med graviditet och förlossning. Även om hon ogillar att gruppera människor i utlandsfödda respektive svenskfödda ser hon att det är angeläget att studera vilka olika behov kvinnor som inte är födda i Sverige kan ha.
– Jag tänker själv på hur det skulle kännas att föda barn i ett annat land om jag inte kan språket eller förstår hur vården fungerar. Det skulle inte jag vilja. Vissa utlandsfödda kvinnor har ingen familj här och har kanske varit med om trauman. Vi behöver veta mer för att kunna möta kvinnorna på bästa sätt, säger Elin Ternström.