Forskning

Förlossningspersonal drabbas hårt när det blir fel i vården

Förlossningspersonal drabbas hårt när det blir fel i vården
En feltolkad ctg-kurva eller ett försenat beslut om kejsarsnitt kan få allvarliga konsekvenser inom förlossningsvården. Arkivbild:Mostphotos

Nästan hälften av de barnmorskor och läkare som varit med om traumatiska förlossningar kände intensiv rädsla, hjälplöshet eller panik i samband med händelsen. Vården behöver ha beredskap för att ta hand om dom som mår dåligt efteråt, visar den första svenska studien i ämnet.

En oväntad situation eller en miss från personalen under förlossning kan i värsta fall leda till att ett barn eller en kvinna skadas svårt eller dör. Läkaren Åsa Wahlberg har i sin avhandling studerat hur barnmorskor och läkare påverkas av att ha varit med om allvarliga händelser i vården.

Risk för PTSD

Det visar sig att svåra händelser ofta lämnar så pass stora avtryck att personalen riskerar att drabbas av posttraumatiskt stresssyndrom, PTSD. Risken för PTSD ökar om personalen känner skuld för hur de hanterat förlossningen eller om föräldrarna är anklagade mot dem.

Hur kolleger och chefer reagerar har också stor betydelse. Både barnmorskor och läkare vittnar om hur ensamma de känt sig efteråt och att de inte kände sig värdesatta i sin yrkesroll. De var oroliga för hur det pratades om dem på avdelningen.

Kan få upprättelse

Det rättsliga efterspelet påverkar också hur personalen mår. En anmälan till Inspektionen för vård och omsorg,Ivo, eller till Hälso-och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN kunde uppfattas både som en upprättelse om bedömningen ansågs rättvis. Men kunde också kännas som ett nederlag om kritiken kändes felaktig.

Händelser som fått medial uppmärksamhet har enbart negativa konsekvenser för personalen. De kände sällan de kom till sin rätt, detsamma gällde diskussionstrådar i sociala medier.

Majoriteten har varit med om svåra händelser

Resultatet i Åsa Wahlbergs avhandling bygger på en enkätstudie med 1459 barnmorskor och 706 läkare. Det visade sig att 71 procent av barnmorskor varit med om traumatiska händelser och 84 procent av läkarna.

Det handlar om förlossningar där barnet eller kvinnan skadats svårt eller dör eller situationer med hot och våld. Traumatiska förlossningar där patienten är ” the first victim” och personalen riskerar att bli ett ”second victim”.

Positiva förväntningar försvårar

­– Förlossningsvården utmärker sig eftersom det oftast handlar om friska kvinnor och barn och förväntningarna från familjer och allmänhet är att allt ska gå bra. Det gör nog också personalen och därför kan bördan bli extra tung att bära när det blir fel, säger Åsa Wahlberg, gynekolog och förlossningsläkare i Ystad.

Åsa Wahlberg.

I enkäten fick personalen svara på hur de upplevt att det allra svåraste de varit med om i sitt yrkesliv påverkat dem utifrån post-traumatiska stressreaktioner. Åsa Wahlberg har också gjort djupintervjuer med sju barnmorskor och sju läkare.

Resultatet visade att:

  • 43 procent av barnmorskorna och läkarna som hade känt intensiv rädsla, hjälplöshet eller panik i samband med den svåraste förlossning de varit med om.
  • Femton procent hade symtom som motsvarade partiell PTSD.
  • Fem procent av barnmorskorna och sju procent av läkarna beskrev symtom som kunde klassas som egentlig PTSD.
  • Risken att drabbas av partiell PTSD eller PTSD var dubbelt så hög om personen kände skuld för något hen gjort, inte inte gjort, i samband med händelsen. 

Åsa Wahlberg liknar arbetet på förlossningen med dominobrickor. En ständig rad av händelser som avlöser varandra och som de allra flesta gånger faller åt rätt håll. Men någon gång sker något som gör att de ramlar åt andra hållet vilket ger allvarliga konsekvenser.

-De gånger det blir fel i vården handlar det nästan alltid om systemfel. Otillräcklig bemanning eller parallella ansvar. Det kan också handla om bristande kommunikation mellan personalen eller en kultur på avdelningen som försvårar beslut, säger hon.

Våga säga förlåt

En viktig del av läkningsprocessen för personalen var att möta den drabbade patienten efteråt.

– Det kan vara svårt, men att säga förlåt är avgörande. Det handlar inte bara om att förklara vad som gick fel, utan att verkligen be om ursäkt för sin mederkan till att det gick som det gick. Även om inte alla patienter accepterar ursäkten är det viktigt för personalens självkänsla.

En kortare eller längre sjukskrivning efter en svår händelse är inte ovanligt. Några väljer att lämna förlossningsvården helt . Vad som är är bäst beror på personen, menar Åsa Wahlberg.

– Det viktiga är att personen blir avlöst direkt när något allvarligt inträffat. Sedan är det olika vad man behöver. För många är det skönt att kunna komma till jobbet utan att ha direkt ansvar. Dricka en kopp kaffe med kollegerna och kanske signera några provsvar. Det är ofta svårare för läkarna. Det finns mindre utrymme för dem att visa känslor och dom förväntades jobba på som inget hade hänt.

Att byta arbetsplats behöver inte vara ett nederlag, utan kan också tolkas som självinsikt om vad man vill utsätta sig för på jobbet, menar Åsa Wahlberg. I en vård som förknippas med stor lycka är det viktigt att ha beredskap för att det även kan gå fel och att anställda kan må dåligt och behöva stöd.

Åsa Wahlberg disputerade den 8 maj med sin avhandling Second Victims in Swedish Obstetrics. Nästa vecka talar hon på Reproduktionsdagarna i Stockholm.  

Definition av second victim och PTSD

Begreppet second victim används sedan början av 2000-talet för att beskriva de svåra känslor vårdpersonal kan uppleva efter att ha varit med om, eller ofrivilligt orsakat, en allvarligt skadad patient.

För att få diagnosen post-traumatiskt stressyndrom ska personen ha varit med om en potentiellt traumatisk händelse som utlöser intensiv rädsla, hjälplöshet eller panik. Det i sin tur leder till att personen utvecklar symtom som återupplevande av händelsen, undvikande, påverkat minne, påverkad sinnesstämning och tecken på överspändhet som till exempel koncentrationssvårigheter.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida