hårt drabbade

Mälarsjukhuset mitt i stormen

Mälarsjukhuset mitt i stormen
Mälarsjukhuset i Eskilstuna har på några få veckor tvingats ställa om hela sjukhusets verksamhet för att klara vården av covidpatienter. Och stormen är inte över på långa vägar än. Foto: Helena Mirsch

Sörmland har flest coronasmittade i landet i förhållande till antalet invånare. Mälarsjukhuset i Eskilstuna har på bara ett par veckor mångdubblat antalet intensivvårdsplatser. Nu måste det bli ännu fler.

– Det går nästan inte att ta in, att se så många patienter ligga på rad med respiratorbehandling. Att det skulle gå så här snabbt kunde vi nog inte förstå när vi fick vår första patient i mitten av mars, säger Annette Lundborg.

Hon är intensivvårdssjuksköterska och skyddsombud för Vårdförbundet och har jobbat på iva vid Mälarsjukhuset i nästan 25 år.

– Jag har aldrig varit med om något liknande. Det är kanske för hårt att säga att det känns som en krigszon, men man kastas in i en situation som man aldrig hade kunnat föreställa sig, säger hon.

Allt har gått så fort

Till och med i dag har 43 patienter fått intensivvård i Eskilstuna för covid-19, enligt det svenska intensivvårdsregistret. Bara Karolinska i Huddinge och Solna har haft fler. För dagen är det 20 som ligger på de tre C-iva-salarna. Och det på ett sjukhus som i vanliga fall har 7 intensivvårdsplatser.

På bara några veckor har det satts upp väggar, monterats in dörrar, byggts slussar, hämtats sängar och annan utrustning. Respiratorer har beställts eller hämtats in från gamla militärförråd. Avdelningar och personal har flyttats runt på hela sjukhuset.

.

Karin Junker är en av dem som planerat och arbetat med att få allt på plats. Hon är intensivvårdssjuksköterska i botten men har arbetat som vårdenhetschef på avdelningen sedan mer än 20 år och är numera även biträdande verksamhetschef.

– Först hörde vi om situationen i Kina, då var det fortfarande svårt att föreställa sig att något liknande skulle kunna ske här. Sen kom Italien och det var nog då man insåg att även vi skulle kunna drabbas. Precis som alla andra började vi förbereda oss i början av mars. Vi trodde nog att vi skulle ha mer tid på oss, men det har gått väldigt fort, säger hon.

Utökat hela tiden

Det är inte ens en månad sedan det första fallet av covid-19 konstaterades i Sörmland. Den 12 mars lades den första patienten in på iva. I helgen hade det ökat till 149 inlagda patienter i Sörmland, varav 32 kräver intensivvård på sjukhusen i Eskilstuna och Nyköping.

Mälarsjukhuset har undan för undan byggt upp särskilda covid-iva-salar. C-iva 1 med 14 platser finns på det som tidigare var uppvakningsavdelningen.

– Den gjorde vi i ordning söndag för två veckor sedan. Men vi såg ganska snart att platserna inte skulle räcka och gick då vidare med nästa scenario och öppnade c-iva 2 med 7 platser på vår hjärtintensivavdelning, berättar Karin Junker.

Personal från andra avdelningar

Men inte heller det räckte. Förra veckan öppnades c-iva 3 inne på en operationssal. Där finns för närvarande 4 platser men med möjlighet att utöka ännu mer. Det kommer att behövas.

– Den stora utmaningen har varit att få in tillräckligt med personal. Eftersom alla planerade operationer stoppats har vi fått anestesisjuksköterskor, operationssjuksköterskor och undersköterskor därifrån. Sen blev det personal från hjärtavdelningen som stöttade oss. Utöver det har vi fått sjuksköterskor och undersköterskor som arbetat hos oss tidigare och som arbetar på andra arbetsplatser i regionen, vi har fått vårdpersonal som åker varje dag från Kullbergska sjukhuset i Katrineholm och några som slutat här och nu kommer in på timmar. Alla får bidra, säger Karin Junker.

Särskilt covidschema

Hittills har det fungerat, men sedan 1 april går alla på ett särskilt covidschema och sjuksköterskorna måste arbeta varannan helg.

– Vi håller oss ändå till våra ordinarie pass och har inte infört tolvtimmarspass som i Stockholm till exempel. Men det blir en hel del övertid och extrapass. Än så länge går det på frivillig väg, säger Annette Lundborg.

Annette Lundborg har arbetat på iva vid Mälarsjukhuset i 25 år.

Som skyddsombud tycker hon att det är bra att Sörmland hittills inte har behövt aktivera krislägesavtalet. Men det kan bli aktuellt när som helst.

– Man ska veta att krislägesavtalet bara gäller en viss enhet, en grupp eller ett antal nyckelpersoner. Det är inte så att alla får dubbelt så mycket betalt. Och för dem som omfattas av ett krislägesavtal gäller inte längre kollektivavtalet. De får bättre lön, men inga andra rättigheter och mycket mer arbetstid, säger Annette Lundborg.

Stabil personalgrupp

Både Karin Junker och Annette Lundborg har varit länge på iva vid Mälarsjukhuset och avdelningen har en stabil personalgrupp där många är trygga och har lång erfarenhet. Det är en stor tillgång nu när det kommer in så många från andra avdelningar som inte har intensivvårdssjuksköterskornas specialkunskaper.

– Våra iva-sjuksköterskor får dra ett tungt lass, de är fantastiska, liksom hela vår personal, poängterar Karin Junker.

Annette Lundborg tror att det kan vara tufft för dem som kastas in i vården av covid-patienter utan tidigare vana från intensivvård.

– Ja, många är unga, de har kanske inte arbetat som sjuksköterskor så länge och framför allt inte med intensivvård. Men just nu behövs alla hjälpande händer och vi måste bjuda in och se till så att de känner sig välkomna. Det är ju förmodligen så att vi kommer att arbeta så här under en längre tid.

Snabbt förlopp

Patienter med covid-19 som intensivvårdas behöver ligga i respirator minst en vecka. Och att vårda dem skiljer sig mot vad intensivvårdssjuksköterskan Annette Lundborg är van vid.

.

– Patienterna med covid tappar allt på en gång och förloppet går så fort. Alla ter sig på samma sätt med dålig andningsfunktion, de orkar inte syresätta sig. Patienterna intuberas snabbt och kopplas till respirator. Sen handlar det för oss om omvårdnad och att hela tiden försöka stabilisera dem.

Att jobba långa pass i skyddsutrustning inne hos patienterna är krävande.

– Vi försöker lägga upp det så att man är inne högst fyra-fem timmar och därefter får rast. Och då ska det verkligen vara rast så att man kan gå därifrån, det är jätteviktigt, säger Annette Lundborg.

Stort stöd

Ett kylskåp utanför personalrummet fylls varje dag på med 100 matlådor från lokala restauranger sponsrade av sörmländska företag. ”Ett varmt tack till er alla för att ni finns för oss” står det på en lapp.

– Det är fantastiskt, man blir nästan gråtfärdig, säger Karin Junker.

Stödet, både utifrån och uppifrån och kolleger emellan, är viktigare än någonsin.

– Vi har hela tiden känt oss trygga med att ledningen har grepp om situationen. De sliter verkligen för att det ska fungera så bra som möjligt och är inne både helger och kvällar. De tänker även på vår arbetsmiljö, hur sängarna ska stå och hur all utrustning ska placeras. Vi har lyhörda chefer, säger Annette Lundborg.

Högst i landet

När chefläkaren Marie Bennermo möter lokalpressen för att presentera de senaste siffrorna över antalet inneliggande patienter, intensivvårdade och avlidna, ser hon trött ut. I går, på söndagen, hade sammanlagt 51 personer dött i covid-19 i Sörmland. Det ökar för varje dag.

Marie Bennermo är chefläkare i Region Sörmland. Foto: Helena Mirsch

Med 142 sjukdomsfall per 100 000 invånare ligger Sörmland högst i landet, det är till och med mer än Stockholm som har 127. Varför Sörmland är så hårt drabbat har Marie Bennermo inget bra svar på.

– Vi kan bara gissa än så länge. Vi tror att vi hade en tidig smittspridning som inte var känd innan vi fick det första fallet. Vi hade hoppats att vi skulle vara ett par veckor efter Stockholm, men som det nu ser ut är vi kanske till och med före.

”Hur länge orkar vi?”

Just nu pekar kurvan bara rakt upp för Sörmlands del. Inget tyder på att smittspridningen håller på att avta och från kommunerna kommer larm om stor spridning inom äldrevården.

– Det går an att arbeta mycket och intensivt ett tag och vi kan sträcka oss väldigt långt. Men hur länge? Om det här fortsätter in i sommaren… hur blir det då? Vi måste ju få en paus. Men vi får ta det här lite i taget. Vi orkar inte tänka på hur det kanske kan bli sen, säger Annette Lundborg.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida