Så jobbar barnmorskor med covid-smittade
Även kvinnor med covid-19-smitta föder barn, och för några veckor sedan kom nya riktlinjer kring hur man ska arbeta på landets förlossningsavdelningar. Men i praktiken kan arbetssätten skilja sig åt.
I slutet av mars kom SFOG, Svensk förening för obstetrik och gynekologi, med rekommendationer för förlossningsvårdens hantering av misstänkt covid-smitta. Sedan dess har riktlinjerna ändrats, och flera sjukhus har upprättat egna riktlinjer för arbetet.
På Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg förlöser man årligen 10 000 kvinnor på tre förlossningsavdelningar. En av dem, samt ett antal platser på en av de tre bb-avdelningarna där eftervården sker, har nu helt vigts åt kvinnor som testats positivt för covid-19.
– Vi har en superbra pandemiplan. Det som är slitsamt är att personalen på förlossningsavdelningen och bb-avdelningen där de smittade kvinnorna vårdas till väldigt stor del är samma personer. Man vill ju inte att personalen ska flyta runt mellan avdelningar och sprida kontakterna, säger Malin Bergander, skyddsombud för Vårdförbundet och barnmorska på avdelningen där kvinnor med covid-19 vårdas.
Missa inte det senaste från Vårdfokus! Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Symtom på redan inlagda
Eftersom det bara finns en förlossningskoordinator som alla inkommande telefonsamtal går genom säkerställs också att patienter med symtom redan från början skiljs från de utan.
Samtidigt kan ju osäkra situationer uppstå med kvinnor som börjar uppvisa symtom när de väl är inlagda på förlossningen eller eftervården. På förlossningen på Danderyds sjukhus i Stockholm har man inte delat upp kvinnorna på olika avdelningar. De som uppvisar symtom placeras i första hand på infektionsrum med sluss.
Men bb på Danderyd skiljer mellan konstaterat covid-19-smittade, symtomfria och de som uppvisat symtom men ännu inte hunnit få provsvar.
– De med symtom som läggs in på förlossningen testar vi och behandlar som smittade, och då arbetar vi också med full skyddsutrustning. De utan symtom behandlas enligt rekommendationen om två meters avstånd, och vid nära kontakt har vi handskar och förkläde som vanligt. Men det är rörigt det här, eftersom man kan ha viruset även utan att uppvisa symtom. Man kan ju tänka sig att vi skulle ha munskydd även när vi träffar de patienterna, men sådana är inte riktlinjerna, säger Annika Lingenholm Ersmark, barnmorska på Danderyd.
– I de fall där en kvinna börjar uppvisa symtom när hon redan är inlagd kommer hon betraktas som smittad och då behöver man plötsligt gå in i full skyddsutrustning.
Lugnare på covid-avdelningen
Både hon och Malin Bergander upplever att det finns bra stöd från ledningen på respektive sjukhus. Man håller samverkansmöten varje vecka och det finns en förståelse för att situationen är ny för alla. Den oro som funnits bland personalen har till stor del lagt sig, men fortfarande återstår frågor om just skyddsutrustning.
– På avdelningen där man i första hand tar hand om covid-patienterna är personalen mycket lugnare. Man har fullgod utrustning och vet om det. På den ”friska” avdelningen kanske man oroar sig över att vi missat någon och att man då inte har skydd mot den eventuella smittan, säger Malin Bergander.
På båda sjukhusen får kvinnorna som ska föda ha med sig partner eller annan anhörig – om hen är symtomfri – på förlossningen, men inte på eftervården. Eventuell tolkhjälp sker via telefon och extra personer i rummet som inte tillhör sjukhuspersonalen, till exempel en doula, tillåts inte på Sahlgrenska i Göteborg.
– Det är ju framför allt just när de ska vidare till bb som de tycker att det är jobbigt. Men de flesta känner sig ändå trygga med eftervården och förstår situationen och upplever det ändå som trevligt att dela rum med en annan mamma som precis fått barn, säger Annika Lingenholm Ersmark.
Svårt med icke-verbal kommunikation
För barnmorskorna som ska förlösa kvinnor i full skyddsutrustning uppstår flera utmaningar.
– Det blir ju varmt, man är genomsvettig och behöver avlösning oftare. I en förlossningssituation är man är väldigt fysisk, man rör sig, kvinnorna vill stå och sitta i olika ställningar, det är inte så att man står still direkt, säger Malin Bergander.
Förutom rent fysiska hinder med skyddsutrustningen påverkas även kommunikationen med patienten, berättar hon:
– De här små fina signalerna man läser av annars – det är inte lika enkelt med ansiktsmask. Vi ser patienten, men hon ser inte oss. Det är överhuvudtaget mycket ickeverbal kontakt i en förlossningssituation och den tappar man rätt mycket.
Annika Lingenholm Ersmark påpekar att de snabba skiftena mellan lugnt läge och ett mer akut under en förlossning också kan orsaka svårigheter.
– Vi kan inte gå in och ut ur rummen som vanligt, har man väl gått in med skyddsutrustning blir man kvar därinne. Ibland behöver man hjälp snabbt – och det tar ju en stund att klä på sig och ta av sig de här kläderna. Det får gå så bra det går, men det har gått bra. Det är ändå fantastiskt hur människan acklimatiserar sig efter såna här situationer, säger hon.
Och kanske har just barnmorskor det lättare än annan vårdpersonal att anpassa sig till det rådande läget, menar Malin Bergander:
– Vi är ju en personalgrupp som är vana vid smittorisker – hepatit, mrsa och annat. Vi utsätts för mycket kroppsvätskor, många kräks hej vilt under en förlossning. Så jag tror kanske att vi är mer vana att tänka på sånt här.
Exempel på ändringar i riktlinjerna
En rekommendation som förändrats i riktlinjerna från SFOG rörde lustgas. Först skulle det inte användas på kvinnor med covid-symtom för att det kunde bildas aerosoler men även ge en större sjukdomsbild.
Evidens saknas dock.
– Vi har till och med fått höra att det kan vara bättre för omgivningen att utandningsluften hamnar i masken än i rummet, säger Annika Lingenholm Ersmark.