Barnhälsa

”Sluta sätta likhetstecken mellan övervikt och ohälsa”

”Sluta sätta likhetstecken mellan övervikt och ohälsa”
Journalisten och debattören Kajjan Andersson driver Instagramkontot ”karinkajjan” där hon utifrån egna erfarenheter kämpar för att vi ska omprogrammera våra hjärnor om vad som är ”normalt”, ”fint” och ”hälsosamt”.

Psykiska följdsjukdomar av kroppshets och viktkontroll kan vara mycket farligare än de medicinska riskerna med övervikt hos barn. Det menar Karin ”Kajjan” Andersson som skrivit en bok om hur man kan prata med barn om mat, vikt och rörelse.

Plumpa kommentarer om runda magar, extra invägningar hos skolsköterskan och hot om anmälan till socialtjänsten. Det är några exempel från de vittnesmål som finns med i boken Livsviktigt – en handbok i kroppspositivt föräldraskap som illustrerar hur det kan bli när vuxna pratar om vikt med barn. I boken finns också en verktygslåda med konkreta tips och råd till föräldrar, vården och andra vuxna i barns närhet som vill hamna rätt i ett känsligt ämne.

Självupplevt

Journalisten och författaren Kajjan Andersson har egna erfarenheter av ätstörningar, självskadebeteende och kroppshat. I vuxen ålder kom hon i kontakt med den så kallade kroppspositivismen som kämpar för att alla sorters kroppar ska få synas och accepteras, inte bara trådsmala eller hårdtränade muskelpaket.

– Redan som liten fick jag veta att min kropp var fel och att den behövde fixas till. Jag var ett runt barn och började samla på mig information om hur jag skulle gå ner i vikt, säger hon.

.

I dag kallar sig Kajjan Andersson ”frisk ätstörd” och är en av landets främsta företrädare inom kroppsaktivismen med sitt Instagramkonto karinkajjan. Genom sina följare och som mamma har hon förstått hur svårt det kan vara att prata med barn om vikt, matvanor och rörelse.

– Det saknas verktyg för hur vi ska göra. Jag har till och med fått frågor från dietister och sjukvårdspersonal som undrar hur de ska prata med sina egna barn hemma vid matbordet utan att det blir för laddat. Det finns en oro för att göra fel och jag ser det som ett gapande hål som måste fyllas med kunskap.

Kritik mot vårdpersonal

I boken – och på Instagramkontot – finns en rad vittnesmål där du och andra riktar skarp kritik mot skolsköterskor som genom viktkontroller och kostråd bäddar för såväl ätstörningar som självskadebeteende. Samtidigt är det skolsköterskans uppdrag att främja hälsa – hur ser du på det?

– Det handlar inte om att de inte vill barnen väl, men man måste sluta sätta likhetstecken mellan övervikt och ohälsa. Då riskerar vi att missa de psykiska följdsjukdomarna som i dag skjuter i höjden hos barn och unga. Visst kan det vara viktigt att väga barn för att ha koll på om någon rasar i vikt eller liknande, men det ska inte tas med barnen.

Kommer inte vikthetsen även från andra håll, till exempel från sociala medier?

– Absolut! Därför är det extra viktigt att vi för den här dialogen på många plan och att olika personer får föra fram sina kunskaper. Jag tror att sjuksköterskor och läkare kanske kan få ett ännu kraftigare genomslag i bruset av allt annat.

Kajjan Andersson berättar att hon har hört från skolsköterskor som velat ändra på skolans hälsosamtal men stött på patrull från ledningen. I boken granskar hon också vårdens styrdokument för hälsosamtalen och har sett att det saknas vetenskaplig grund och enhetliga system som kan vägleda skolsköterskorna. Där finns ett stort arbete att göra, det handlar om att riva upp gamla strukturer och börja om från början, menar hon.

– Jag skulle gärna prata med skolsköterskor om det här och bidra med mitt perspektiv, då tror jag att det skulle kunna bli jättebra.

Kajjan Anderssons råd till skolsköterskor

  • Prata med barnen om hur de mår först och främst. Har de några kilo för mycket, ta det med föräldrarna som har ansvar för matinköp och scheman – aldrig med barnen.
  • Prata med varandra – våga ifrågasätta styrdokumenten och be om hjälp uppifrån för att få de resurser ni behöver.
  • Öppna era sinnen och lyssna på vittnesmålen – ta det inte som personlig kritik. Jag förstår att det kan bli fel om man saknar kunskap och inte får stöd, men det går att ändra på.

 

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida