Vad fick dig att återvända?

‒ Jag har länge haft en tanke om att jag skulle vilja jobba i vården igen på deltid, kombinerat med mitt nuvarande arbete. När pandemin kom tänkte jag att nu är det ändå dags! Så hörde jag Björn Ericsson, hälso- och sjukvårdsdirektör i Stockholm, vädja om att alla som har utbildning behövs i vården nu och då var det ingen tvekan, jag lyfte luren direkt.

Varför lämnade du vården från början?

‒ Jag kände att treskiftarbetet var för oregelbundet för att passa mig. Jag var för mycket på jobbet på tider när vänner och familj var lediga, så jag ville hitta något där jag kunde arbeta måndag till fredag 8-17. Först tänkte jag primärvården, men så fick jag erbjudande om jobb på ett bolag som arbetar mot läkemedelsbranschen. Jag trivs jättebra och jobbar med ett otroligt fint team där jag har stort utrymme för utveckling. Jag bestämmer över min egen tid, jag vet vad som förväntas av mig och får tid för träning och hälsa.

Hur gick det till rent praktiskt när du återvände?

‒ Jag kontaktade min förra chef på stroke-enheten och de behövde inhopp på helgerna eftersom personal där har varit utlånade till covidvården. Jämfört med den lön jag har i mitt nya jobb så fick jag gå ner i lön här. Eftersom det är ett extrajobb så innebär ju det kanske inte så stora problem för mig, men det visar verkligen att lönerna i vården måste upp rejält.

Fick du någon inskolning?

‒ Ja, jag fick inskolning under ett pass och det var verkligen skönt. Jag var nog lite naiv och tänkte först "hur svårt kan det vara" och så fort jag fick mitt passerkort och blippade in och tog ut mina kläder så kändes allt som vanligt. Jag märkte ju sen att det är klart att det fanns en del saker som jag glömt, det var till och med svårt att öppna en röntgenbild i datorn. Men det mesta satt ju där.

Vad har varit svårast?

‒ I början kände jag kanske att andra hade förväntningar på att man ska visa vad man går för, men annars tycker jag nog inte att det var så svårt.

Vad har varit roligast?

‒ Kollegorna och sammanhållningen! Det är många som jag har saknat och det var jätteskönt att få träffa alla igen. I en sådan här situation är ju sammanhållningen dessutom lite extra, vi känner att det vi gör är viktigt. Men det är ju ändå inte vi återvändare som har räddat vården. Vi har kanske hjälpt till och stöttat upp, men det är de som jobbar där i ur och skur som är de verkliga hjältarna.

Har du själv varit rädd att bli smittad av covid-19?

‒ Nej, faktiskt inte. I början av mars hade jag en konstig influensa och tror att jag kan ha haft det redan då. Men även om det inte var så hade jag nog inte varit speciellt rädd. Vi har ju fått strokepatienter som också haft covid. När jag första gången skulle gå in och göra en bedömning på en patient med covid som kommit till oss från akuten stod jag där utanför och tänkte "hjälp, hur gör jag". Men jag fick hjälp av en kollega med hur jag skulle ta på mig skyddsutrustningen och vad jag skulle tänka på.

Ska du ha semester i sommar?

‒ Ja, jag hoppar inte in just nu utan har bara mitt vanliga arbete, så jag ska vara ledig i sommar.

Kan du tänka dig att gå tillbaka till vården igen?

‒ Tyvärr får jag konstatera att löneskillnaderna blir för stor. Vårdpersonal idag får inte betalt för de stora insatser man gör, det är den trista verkligheten. Men självklart jobbar jag gärna extra och bidrar där jag kan vara till nytta.