Hur känns det att vara tillbaka?
— Än så länge har jag bara gått bredvid, det har gått bra. Omvårdnaden och preparaten är i stort desamma, det som är nytt är framför allt apparaterna. Och dokumentationen — när jag slutade hade vi kardexsystem med papper i stället för datajournal.

Varför lämnade du vården?
— Jag insåg att det enda som jag tyckte var roligt var att stå i ambulansintaget och ta emot akutfall. I de ögonblicken kände jag att min insats spelade roll, jag kunde göra skillnad. I andra mer vanliga uppgifter kunde jag inte göra så mycket, kanske handlade det om att jag kände mig otillräcklig.

Varför ställer du upp nu?
— Det är klart att jag gjorde flera överväganden innan jag anmälde mig — kring min egen hälsa, men också om det ens var lämpligt att komma tillbaka efter så många år. Men med tanke på hur situationen ser ut måste alla som kan det minsta lilla bidra. Men det finns inget hjältemod i detta. Om min handledare anser att jag är för ringrostig får jag avstå.

Hur tänker du kring risken att själv bli smittad av covid-19?
— Den risken är nog större på Ica Maxi eller Coop. På iva står handsprit i varje hörn och hygienen är lika noga som på en operationsavdelning. Visst, jag vet att lungkapaciteten blir sämre med åldern och jag är född 1952. Men samtidigt har jag tränat mycket längdskidåkning och vet att jag har bra lungfunktion.

Vad händer nu?
— Jag har ett pass kvar på min introduktion, sedan är jag redo att hoppa in om smittspridningen tar fart här på ön. Än så länge har Gotland klarat sig bra, men det behövs inte mycket för att vården ska bli hårt belastad.