Feber är en av vitalparametrarna som används för bedömning av hälsostatus. Tillsammans med hosta anges feber till exempel som det vanligaste symtomet vid covid-19. Men vad räknas egentligen som feber? Normen är att 37 ̊ C är den normala temperaturen och den ska stiga till 38 ̊ eller över för att räknas som att man är sjuk.

Det här stämmer inte alls för alla enligt forskning som gjorts av Ewa Grodzinsky, biomedicinsk analytiker och docent i biomedicinsk laboratorievetenskap och Märta Sund Levander, specialistsjuksköterska och biträdande professor vid Linköpings universitet.

Ewa Grodzinsky beskuren.jpg
Ewa Grodzinsky, docent i biomedicinsk laboratorievetenskap, har forskat om feber. Foto: privat.

‒ De flesta har vanligtvis en lägre kroppstemperatur än 37 och äldre kan ha så lågt som 35 som sin normaltemperatur. Om man inte utgår från individuella värden är risken stor att missa feber som kan tyda på en allvarlig infektion, säger Ewa Grodzinsky.

Individens normaltemperatur

Tillsammans med Märta Sund Levander har hon skrivit en tjock lärobok om feber som kom ut i omarbetad upplaga och med ny titel förra året, Understanding fever and body temperature. Där förespråkar de ett synsätt på feber som utgår från individens normaltemperatur. Den tar man reda på genom att mäta temperaturen på morgonen under tre dagar i följd när man känner sig frisk.

‒ Det är viktigt att mäta på samma ställe varje gång, förslagsvis i örat, och utan att lägga till några tiondelar. Det finns nämligen inga belägg för att man kan göra så, säger Ewa Grodzinsky.

Det högsta värdet är personens normaltemperatur och feber är minst 1 grad över det. Det här benämner de som DiffTemp™ i boken och förespråkar att det ska användas i stället för att slentrianmässigt hänvisa till att det ska vara över 38 för att räknas som feber.

Föråldrad standard

‒ Att använda kroppstemperaturen som mått för att se om en person har en infektion eller är sjuk på något annat sätt är egentligen inte alls dumt. Problemet är att vi har en föråldrad standard för vad som är normalt. Det stämmer inte med verkligheten, säger Ewa Grodzinsky.

Att just 37 ̊ C är "normalt" och 38 ̊ C och över räknas som feber bygger på gammal forskning. Det var en tysk läkare i slutet av 1800-talet som vid hembesök mätte temperaturen i armhålan hos sjuka personer. Sedan dess har mycket hänt när det gäller forskningen. Inte minst har de studier som gjorts av Ewa Grodzinsky och Märta Sund Levander gett ny kunskap.

‒ Vi har frågat drygt 2 000 personer och för de flesta var 36,5 ̊ C normal temperatur. Vi har också frågat när de känner sig sjuka och det är när deras normaltemperatur ökar med 1-1,5 grader, säger Ewa Grodzinsky.

Svårt att ändra normen

Hon har varit ute och föreläst och pratat många gånger om det här med feber och hur man ska bedöma temperaturen.

‒ Alla sjuksköterskor, läkare och andra som arbetar i vården känner igen sig i att det är individuellt. Däremot verkar det vara väldigt svårt att ändra normen.

I ett forskningsprojekt tillsammans med neuro-intensivavdelningen i Linköping testas idén med DiffTemp™ kliniskt bland annat hos patienter med akut skalltrauma. Studien visar lovande resultat för att använda DiffTemp ™ vid misstanke om infektion i stället för traditionella 38 grader.

Tvärprofessionell bok

I sin bok beskriver Ewa Grodzinsky och Märta Sund Levander feber och kroppstemperatur ur många olika synvinklar.

‒ Vi ville göra en tvärprofessionell bok som byggde på evidensbaserad praktik samt integrera fysiologisk och immunologisk kunskap, förklarar Ewa Grodzinsky.

Bok om feber.jpg
I boken Understanding fever and body temperature beskrivs feber ur många olika synvinklar.

Här förklaras bland annat hur kunskapen om att mäta kroppstemperaturen och kopplingen till vår hälsa har växt fram.

‒ Det var faktiskt inte förrän på 1970-talet som man började förstå hur ökad kroppstemperatur är kopplat till vårt immunsvar och att feber med sjukdomskänsla är en tydlig signal om att vi fått in något i kroppen som inte är bra.

Andra kapitel i boken handlar om olika mätmetoder, mätsäkerhet och standarder. Det finns också avsnitt som handlar om vad förhöjd kroppstemperatur innebär rent kliniskt, hur man ska agera och vad som händer när man ger febernedsättande.

Boken är visserligen skriven på engelska och används i undervisningen på masternivå, men riktar sig egentligen i stort sett till all vårdpersonal.