Kåre Karlsson har i sina studier undersökt vilka skador och sjukdomar som drabbar ambulanspersonal. Han har använt statistik för all ambulanspersonal i landet, utom de som är privat anställda.

Han hade efter alla sina år i ambulansen redan innan en känsla av att personalen där skulle ha en hel del skador. De lyfter tungt, både båren och väskorna.

– Vi kan inte kontrollera arbetsmiljön på hämtplatsen utan får ta förutsättningarna som de är även om det är kallt, blött och blåsigt eller trånga lägenheter och trapphus. Man hör ofta kolleger säga ”nä, nu knäckte jag till ryggen”, säger han.

Dessutom hade han sett att få kolleger orkade fortsätta i ambulansen fram till pension.

– Eller att de, som jag själv, lite för tidigt behövt börja medicinera mot högt blodtryck. Dessutom har kolleger avlidit i hjärt- och kärlsjukdomar och cancer. Jag frågade mig om vi i ambulansen drabbas mer än andra och varför.

Jämfört med befolkningen

Funderingarna fick Kåre Karlsson att börja forska och i slutet av oktober lade han fram sin avhandling vid Jönköpings universitet.

Förutom nack- och ryggsmärtor, visar hans forskning också att det är vanligare att får högt blodtryck och att fler har hjärtartytmi, som förmaksflimmer. Det gällde både om ambulansgruppen jämfördes med annan vårdpersonal och med befolkningen i stort.

– Vi tar en risk med vår hälsa, även om det här är världens bästa jobb. Det här är säkra siffror, eftersom nästan alla som arbetar inom ambulansen i Sverige är med. Siffrorna är snarare i underkant eftersom primärvårdsregistren inte är med. Det är dit många söker först med sina symtom.

Nu vill han dels se att hjälpmedel för lyft används mer, och se mer förebyggande arbete med hälsofrågor.

– En väg kan vara att engagera företagshälsovården redan när någon ny anställs för att tala om hälsa och ge stöd. Dessutom vet man att om personalen får vara med och påverka i verksamheten blir det en motkraft till stress.

Kåre Karlsson.jpg
Ambulanssjuksköterskan Kåre Karlsson disputerade nyligen vid Jönköpings universitet. Foto: Kristoffer Hallin/Ambulansen SkaS Lidköping

Hjärtfrekvens och kortisol

För utan tvivel utsätts ambulanspersonalen för stress. Det har Kåre Karlsson studerat – genom att mäta både hjärtfrekvens och stresshormonet kortisol i saliv, för att se hur kroppen reagerar på pressen.

I en av hans studier mättes stress i samband med utryckningar på prio 1-larm. En mätning gjordes när larmet gick och en när arbetet avslutats.

– När man får ett larm ger det ett stresspåslag. Vi mätte till exempel när någon satt och körde och har en normal vilopuls på 65 slag i minuten. När de hörde larmet steg pulsen ofta till det dubbla. Det är en kroppslig reaktion på att det händer något akut och att man inte vet vad som kommer förväntas av en.

Vad gällde utryckningar för speciella patientgrupper fanns en tendens till värdet på stresshormonet kortisol var förhöjt en längre stund efteråt. Det kunde gälla insatser där barn var inblandade eller trafikolyckor, stroke- och hjärtinfarktslarm.

I en studie undersöktes de när de ansträngt sig fysiskt. Deltagarna fick bära bår och vi mätte hjärtfrekvens och kortisol. Sedan gjordes samma sak, men då fick de använda bärremmar för att avlasta.

– Det var stor skillnad både på hjärtfrekvens och kortisol. Det avlastar verkligen kroppen att använda hjälpmedel.

Stressig anställningsintervju

Sedan genomgick deltagarna ett väl använt stresstest, Trier social stresstest. TSST. Ingen visste något om testet i förväg.

När de kom fick var och en veta att de hade 10 minuter på sig att förbereda sig inför ett fingerat anställningstest. Sedan fick genomföra det inför tre okända personer. När de var färdiga fick de räkneuppgiften att från talet 2013 subtrahera med 17 bakåt, gång efter gång. Varje gång de räknade fel fick de börja om. Samtidigt videofilmades de för att öka stresskänslan.

– Det påminner en del om ambulansjobbet. Vi får ett larm, har kort tid på oss att förbereda, när vi kommer fram och ska vi snabbt bilda oss en uppfattning, kanske ställa om och arbeta med något helt annat än du tänkt dig. Videon symboliserar anhöriga eller allmänhet som iakttar.

Hjärtfrekvensen mättes var femtonde sekund och kortisol vid innan testet samt fem gånger under timmen efter. Deltagarna fick också fylla i en kort enkät om hur stressade de känt sig. Där såg han att deras stressupplevelse stämde med de mätta värdena vad gäller hjärtfrekvens.

– Vi hittade också könsskillnader i kortisolmätningen. Kvinnor hade sin högsta stress när de påbörjat testet, sedan sjönk kortisolet allteftersom. Männen började ostressade, men hade sin högsta topp 20 minuter efter testet.

Kvinnors stress

Han poängterar att det är en liten studie, med 20 deltagare, och vill helst inte generalisera.

– Men jag tror att kvinnor kanske tänker ”det här kommer jag inte att fixa”, sedan går allt bra och stressvärdena sjunker. Män tänker ”det här fixar jag” och upptäcker att det var svårt och då stiger stressvärdena senare.

Även de som arbetat i ambulansen i många år fick förhöjda stressvärden.

– Jag blev förvånad över att hjärtfrekvens och kortisol steg trots lång erfarenhet. Vi verkar inte vänja oss vid stress. Kroppen reagerar fortfarande som på stenåldern när vi behöver samla kraft vid en upplevd fara.