Återigen tvingas sjuksköterskorna ta på sig skyddsutrustning och ställa om till nya scheman, nya arbetsuppgifter och nya kolleger. Antalet inlagda patienter har ökat lavinartat under november och nu är de tillbaka på samma nivåer som i våras.

‒ Ingen kunde väl tro att det skulle gå så fort, men nu är vi tillbaka där vi började. Det är en dyster stämning här, mer gråt än skratt i korridorerna. Vi gör så gott vi kan för att stötta varandra, men det är väldigt tungrott.

Vet inte vad som väntar

Therese Jensen gör sig i ordning för att gå på ännu ett nattpass på Säs, Södra Älvsborgs sjukhus i Borås. Vad som väntar henne när hon kommer dit har hon ingen aning om. Förmodligen är det flera nya covidpatienter. I bästa fall har några av dem som låg där under hennes förra pass kunnat skrivas ut. Vilka som är hennes kolleger just den här natten vet hon inte.

‒ Vi förstår att sjukhuset återigen behöver ställa om snabbt. Det enda önskemålet från vår arbetsgrupp var att vi skulle få jobba tillsammans. Så har det inte blivit, vi är utspridda lite överallt och hoppar mellan olika avdelningar, säger Therese Jensen.

Att inte ha kolleger hon känner sedan tidigare omkring sig gör det så mycket tyngre den här gången. Det är viktigt att kunna lätta på trycket tillsammans med arbetskamrater som man känner sig trygg med och litar på, förklarar Therese Jensen.

Boråsgäng sjuksköterskor.JPG
I september besökte Vårdfokus SÄS i Borås och träffade sjuksköterskorna på ortopedavdelningen som gjordes om till covidavdelning. Foto: Hans Zetterberg.

När Vårdfokus besökte Säs i Borås i slutet av september träffade vi en sammansvetsad grupp sjuksköterskor på ortopediavdelningen som hade gjorts om till covidavdelning under våren och sommaren. De berättade om en mycket tuff tid som de ändå hade klarat tack vare sammanhållningen.

Läs också: "Vi vet inte om vi skulle orka ställa upp en gång till"

Nu när andra vågen sveper in över sjukhuset är strategin en annan.

‒ Vi såg att det fanns risker med att alltid lägga covidpatienter på samma avdelning. Därför har vi skapat moduler på tre olika vårdavdelningar. Det gör att vi har covidplatser inom ortopedisk, medicinsk och kirurgisk vård och kan lägga in patienterna där de kan få bästa vården beroende på vad de har för andra underliggande sjukdomar, säger chefläkaren Sara Degerman Carlsson.

Svårt att kunna bemanna

Tanken är också att alla avdelningar ska bidra med personal till covidvården. Det innebär att helt nya arbetslag sätts ihop.

‒ Att kunna bemanna med rätt kompetens är det kritiska, som chefläkare har jag anledning att känna oro. Tyvärr är det ingen som har hunnit återhämta sig efter den första vågen. Vi har alla påverkats och är inte bara fysiskt trötta utan även mentalt, säger Sara Degerman Carlsson.

Anestesisjuksköterskan Maria Sarajärvi, som arbetade på sjukhusets covid-iva under våren och sommaren, är en av alla dem som inte har hunnit återhämta sig. Hon har varit sjuk och även om covidtestet visade negativt så stämde många av symtomen: feber som kom och gick, pirrningar och domningar i armar och ben och en stor trötthet.

Har sagt ifrån om covid-iva

‒ Jag sover fortfarande inte helt bra och har en trötthet som inte går att vila bort. Jag har blivit mer stresskänslig och har sagt ifrån att jag inte kommer att kunna jobba på covid-iva denna gång, säger Maria Sarajärvi.

Maria Sarajärvi 2.JPG
Anestesisjuksköterskan Maria Sarajärvi har sagt ifrån - den här gången känner hon att hon inte orkar jobba på covid-iva.

I dagsläget är 14 av anestesi- och operationssjuksköterskorna på Säs åter placerade på covid-iva. De har fått nya scheman för tjänstgöring dygnet runt. Operationsverksamheten har reducerats och bedrivs av den andra halvan sjuksköterskor som inte omplacerats till covidvården.

‒ Osäkerheten är stor, det enda vi vet är att patientantalet ökar hela tiden, säger Maria Sarajärvi.

Hon själv provar nu att gå ner i arbetstid, men är på vippen att bli sjukskriven.

Flera är sjukskrivna

Även Therese Jensen berättar att flera kolleger är sjukskrivna på grund av utmattning eller för att de själva insjuknat i covid eller är hemma på grund av andra symtom.

‒ Vi är helt uppgivna och trötta och det tar jättemycket kraft att hela tiden jobba med kolleger som man inte känner sedan tidigare. Det blir en annan form av stress. Varje pass får jag förklara hur vi jobbar, var saker finns, hur rutinerna ser ut. Det är klart att jag gärna gör det, men det är svårt att orka, säger hon.

En stor del av de som vårdas för covid är äldre personer, men nu börjar det komma in fler yngre, berättar Therese Jensen.

‒ Jag blir arg över att alla inte förstår hur allvarligt det är nu och att vi går på knäna. Vi måste hjälpas åt att hindra smittspridningen innan vi hamnar i ett läge där det inte finns personal som kan hjälpa alla som insjuknar.