Samtliga regioner, förutom Jämtland-Härjedalen, rapporterar just nu en snabbt ökande smittspridning. I början av veckan vårdades cirka 1 000 covidpatienter på sjukhus, varav 125 på intensivvårdsavdelning. I skrivande stund har 13 av 21 regioner infört skärpta allmänna råd. Många regioner och sjukhus har gått upp i stabsläge och i flera kommuner har smittan återigen kommit in på äldreboenden.

Läs även: Enorm trötthet inför en ny våg

Ser riskgrupper ute i vimlet

Intensivvårdssjuksköterskan Fredrik Andrae, som även är förtroendevald för Vårdförbundet, jobbar på centralintensiven vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, den avdelning som har huvuduppdraget för covidpatienter. Varje dag efter jobbet passerar han genom stan på promenaden hem. Då ser han fulla restauranger och en kommers utan uppehåll.

Fredrik Andrae
Fredrik Andrae, intensivvårdssjuksköterska.

— Det känns märkligt att gå från en full avdelning och sedan se personer i riskgrupper inne på ett köpcentra där det är provocerande mycket människor i rörelse. Just nu mäktar vi med covidpatienterna med ordinarie personal på iva. Men det är små marginaler, fortsätter det så här måste vi trappa upp och då blir annan vård lidande, säger Fredrik Andrae.

Läs även: "Man blir tagen av vad de har att berätta"

Fick lära upp många

Den stora frågan är hur personalen ska orka. Fredrik Andrae i Uppsala berättar om en intensiv och tuff vår, trots att Akademiska var väl förberett med rutiner och skyddsutrustning. När pandemin sköt fart fick han på kort tid 277 nya kolleger, varav många från operation och anestesi.

— Iklädd skyddsutrustning och med ett leende på läpparna tog vi emot och lärde upp dem, hela gänget. Det är så klart trevligt att få så många nya kolleger och vänner, men det var en väldig ansträngning, säger Fredrik Andrae.

Sedan rullade det på i ett rasande tempo fram till sommaren, då centralintensiven fick en kort respit från covidpatienter. Personalen kunde äntligen ta av sig maskerna och pusta ut ett ögonblick.

Slutkörda men målmedvetna

Men någon ordentlig återhämtning var det inte tal om. I stället för fyra veckors sammanhängande semester, som de har rätt till, blev det tre på sommaren och en på hösten. Sen drog våg två igång.

— Det är flera som beskriver att de känner sig utbrända, både fysiskt och psykiskt. Det handlar om att man är lättirriterad och har sömn- och koncentrationssvårigheter. Vi gjorde allt för patienterna, ändå gick en del bort efter lång vårdtid, längre än vi är vana vid. Det var tufft att se, och det påverkar oss fortfarande. Många fick ångestpåslag när de drog på sig masken igen, säger Fredrik Andrae.

Läs även: Många med obearbetade trauman när smittan ökar

Trots det tuffa utgångsläget finns det en beslutsamhet bland intensivvårdssjuksköterskorna. Just nu klarar de uppdraget med ordinarie personal, vilket är en fördel då de är samspelta. Samtidigt har covidfallen börjat bli en del av vardagen – en sjukdom bland andra.  

— Vi iva-sjuksköterskor har fördelen att vi är vana vid svårt sjuka patienter, för oss blir omställningen inte så stor. Dessutom lär vi oss ständigt nya saker. Det gör att en del patienter kan tas om hand på en vanligt vårdavdelning och att vi på iva snabbare kan flytta patienter till en lägre vårdnivå. Det blir inte lika högt tryck hos oss nu som under våren, säger Fredrik Andrae.

Bättre behandlingar ger hopp

De behandlingsframsteg som gjorts har bidragit till en kraftigt minskad dödlighet på sjukhusen. Bland annat har vården lärt sig att en del patienter inte behöver intuberas, utan kan få syrgas genom en mask med tryckunderstöd. Och proceduren att vända patienter i bukläge, vilket är ganska ovanligt på iva i vanliga fall, har blivit standard när det gäller covidpatienter. Det ger ett bättre gasutbyte i kroppen.

— Det gäller även patienter på vårdavdelning, som ombes sova på mage, säger Fredrik Andrae

Även medicineringen har förändrats. Under pandemins början var det många patienter som drabbades av proppar i lungorna. Nu ges propplösande behandling i ett tidigt skede. Senare i sjukdomsförloppet kan det även bli aktuellt att ge det antivirala läkemedlet remdesivir och det inflammationshämmande kortisonpreparatet dexametason, som båda uppvisat goda resultat om de ges vid rätt tidpunkt.

— Just nu är vi vid gott mod och är övertygade om att vi kommer klara det här. Men vi behöver allmänhetens hjälp med att hålla nere smittspridningen, och så håller vi tummarna för ett vaccin. Om utvecklingen inte bryts ganska snart är jag orolig för att vi kommer få se en allvarlig påverkan på personalen, säger Fredrik Andrae.