"Kom till oss och berätta om hur vi här på hälsocentralen har drabbats av covidpandemin. När vi tvingades låna ut personal blev det tufft för dem som var kvar och nu sitter vi här med en stor vårdskuld."

12_Piteå.jpg
I tre veckor åker Vårdfokus runt och träffar vårdpersonal som arbetat i covidvården. I Piteå besökte vi hälsocentralen som lånat ut personal till covid-iva. Bild: Madelene Wikberg.

Så skrev enhetschefen Christina Vikström till Vårdfokus när vi ville veta hur vårdpersonalen mår i spåren av pandemin. För visst är det så, att covid-19 har inte bara har påverkat intensivvården och all sjukhusvård utan även primärvården, äldrevården, den kommunala hemsjukvården och omsorgen.

Läs alla reportage från Vårdfokus rundresa i pandemins spår här.

Piteå hälsocentral har stora, ljusa lokaler och ligger mitt i stan. De har ett brett utbud med flera sjuksköterskemottagningar och en lättakut. Men under pandemin har ingenting varit sig likt.

Fick stänga lättakuten

‒ Vi fick stänga lättakuten efter ett tag eftersom folk kom dit med feber och förkylningssymptom utan att tänka på att det kunde vara covid, säger Christina Vikström.

Här är 30 procent av de drygt 10 000 listade patienterna över 65 år. Under pandemin valde många av dem att isolera sig hemma och slutade komma till sin hälsocentral. Så sjuksköterskemottagningarna fick också stänga och verksamheten organiseras om för de patienter som ändå behövde tas om hand. Men också för att två sjuksköterskor och en undersköterska lånades ut till covidvården på sjukhuset i Piteå.

Verksamhetschefen hade fått i uppdrag att inventera vilka som kunde komma ifråga, personal som hade tidigare erfarenhet av intensiv- och akutvård. Det visade sig vara sjuksköterskorna Lena Kenttä och Carola Martin samt undersköterskan Saga Johansson.

Missa inte det senaste från Vårdfokus! Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Tufft besked att ge

‒ De hade ju inte valt det själva utan blev tvingade in i detta. Det var tufft att som deras chef ge dem det beskedet. De fick ingen tid alls att förbereda sig heller utan fick ge sig av dit redan nästa dag, säger Christina Vikström.

Piteå Christina Vikström.jpg
Christina Vikström är enhetschef på Piteå hälsocentral.

Det fanns en till person som hade rätt kompetens, Christina Vikström själv som arbetat inom intensivvården i 21 år.

‒ Jag visste så klart att jag behövdes, men jag behövdes här också. När hela havet stormar är ledarskapet otroligt viktigt, säger hon.

Det tyckte hennes chef också så hon blev kvar. Men det har inte varit lätt. Christina Vikström har fått pikar om att "borde inte du börja jobba också", inte från kollegerna på hälsocentralen, men utifrån. Det svider, säger hon med tårar i ögonen.

Lena Kenttä och Saga Johansson blev inkastade på covid-iva på sjukhuset i Piteå direkt. Carola Martin hamnade i covidvården på akuten.

"Jag bara grät"

‒ Jag är sjuksköterska sedan två år tillbaka, men har jobbat på akuten och iva i många år som undersköterska. Jag hade valt att sluta där och ville inte tillbaka dit. Jag bara grät när jag fick veta det och kände att "jag vill verkligen inte bli utsatt för det här". Men vad hade jag för alternativ? Om vi vägrade skulle vi bli uppsagda fick vi veta, säger Carola Martin.

Lena Kenttä har arbetat på iva tidigare, men slutade där för sex år sedan. Hon tyckte det var tufft att jobba skift och ville ha ett normalt familjeliv. Men nu var hon tillbaka i intensivvården igen.

‒ Jag visste inte vad som väntade, men det var bara att dra på sig hela skyddsutrustningen direkt när man kom dit och gå in, säger hon.

Även undersköterskan Saga Johansson hade jobbat på iva tidigare.

Piteå Saga Johansson.jpg
‒ Mina vänner kom med blommor och choklad till mig, då blev jag lite rörd, säger Saga Johansson. Foto: Hans Zetterberg.

‒ Men det var rätt länge sedan och jag märkte snart att det hade hänt mycket. Det var otroligt mycket nytt att ta in varje dag när det gällde medicinsk utrustning och var allting fanns och hur det fungerade. Där det var touch-knappar var det ju rattar på min tid. Det var trångt och varmt med skyddsutrustning, plastförkläde, mössa och dubbla handskar. Redan efter en timme rann svetten ända ner i skorna och då visste man att det var elva timmar kvar att jobba, berättar Saga Johansson.

Starka känslor som väcks

Det är många känslor som väcks när vi sitter och pratar om den här tiden. De har alla starka minnen från månaderna som har gått. Det har varit akuta situationer där det ibland har gått bra för patienterna, ibland inte. Det har varit känslosamma stunder tillsammans med patienter och anhöriga. Lena minns en patient som höll på att tillfriskna och fick prata med sin fru i telefon. Han berättade om skogen och fjället och hur han skulle leva sitt liv när han blev frisk.

Piteå Lena Kenttä.jpg
‒ Det är klart att jag oroar mig för att jag ska behöva åka dit och jobba igen, säger Lena Kenttä. Foto: Hans Zetterberg.

‒ Jag blir väldigt känslomässig nu när jag ser tillbaka på den här tiden. Det är så mycket blandade känslor, säger Lena Kenttä med tårar i ögonen.

De pratar en hel del med varandra om den tid som varit och säger som så många andra som jobbat i covidvården: det är svårt att förklara vad man varit med om för någon som inte varit där.

Men trots att de inte ville dit från början och att de känner oro för att spridningen av coronaviruset ska öka igen och att de ska tvingas dit en andra gång, så skulle de inte vilja ha det ogjort.

‒ Man är glad och stolt också och vi blev ett fantastiskt team. Något sådant här trodde man väl aldrig att man skulle få uppleva. Vi har ju fått vara med och rädda många liv, säger Saga Johansson.

‒ Arbetskamraterna betyder väldigt mycket och man blir så sammansvetsad som grupp, säger Lena Kenttä.

Även för Carola Martin blev det bra på akuten.

Piteå Carola Martin.jpg
‒ Man vet att man blir kallad för ”hjälte” men jag har aldrig känt så, säger Carola Martin. Foto: Hans Zetterberg.

‒ Det var ju jättejobbigt från början. Men vi som kom utifrån blev så väl mottagna så även om det var jobbigt, osäkert, rörigt så har det också varit jättekul emellanåt. När man har det riktigt tufft på jobbet måste man kunna skratta tillsammans och det har vi gjort, säger hon.

En stor vårdskuld

Nu är de tillbaka på hälsocentralen igen sedan drygt en månad.

‒ Det känns som att jag fått tillbaka mitt liv. Den första dagen var jag väldigt gråtmild, men det var bara glädjetårar, säger Lena Kenttä.

Men nu väntar också en stor vårdskuld. Redan i mitten av sommaren började patienterna som uteblivit under våren att ringa och ville ha tid. Sjuksköterskorna Marie Alm och Helena Albiin som arbetat under den här tiden säger att sommaren har varit mycket jobbigare än vanligt. Dels var de två sjuksköterskor färre och dels har det varit stort tryck i telefon.

Piteå Marie och Helena.jpg
Helena Albiin och Marie Alm fick en tuff tid på hälsocentralen när tre av deras kollegor beordrades till covidvården på sjukhuset. Foto: Hans Zetterberg.

‒ Vi har fått prioritera och hur vi ska komma ikapp med alla som skjutit upp sina besök vet jag inte, säger Helena Albiin som har diabetesmottagning.

‒ Vi alla känner oss nog lite tröttna och slitna nu, både de som varit iväg och jobbat i covidvården på sjukhuset och vi som dragit ett tungt lass här, säger Marie Alm.

För enhetschefen Christina Vikström gäller det att fortsätta hålla koll på hur hennes lag mår. Hennes devis är "laget framför jaget", att lagspelet är det viktiga och att man ska vilja jobba just där. Men hon är också orolig för den växande psykiska ohälsan hos patienterna.

‒ Vi försöker nu komma igång med vårt psykosociala team och våra gruppbehandlingar. Många har varit ensamma och isolerade under den här tiden och med det föds oro och ängslan. Vi ser att den psykiska ohälsan har ökat och jag tror att vi kommer att få se mer av det framöver. Vi har mycket att ta hand om efter den här pandemin, säger Christina Vikström.