När Vårdfokus träffade Katja Fogelberg i april var det kaos. Stockholm var hårt drabbat av det nya coronaviruset. Patienterna vällde in på Karolinska universitetssjukhusets iva-avdelning i Huddinge. Flera nya iva-avdelningar öppnades och iva- och anestesisjuksköterskor lyftes in, både från andra avdelningar och även ifrån privata verksamheter.

Mitt i stormen stod intensivvårdssjuksköterskan Katja Fogelberg. Hon var själv rädd för smittan, i Italien dog läkare och sjuksköterskor som vårdat covidsjuka. Därför var hon först ut på avdelningen att dra på sig skyddsmask-90.

Läs mer: Hon tar strid mot viruset natt efter natt

Under de första fyra månaderna har det blivit mycket pusslande för att få livet som ensamstående mamma att fungera. De vuxna barnen har ställt upp och hämtat lillebror och lagat mat, dag efter dag.

För Katja Fogelberg är en av de 876 sjuksköterskor i region Stockholm som arbetat enligt krislägesavtalet. Avtalet, som ger god ekonomisk ersättning, binder personalen att arbeta 12,5-timmarspass och arbetsveckorna på iva blev mellan 48 och 60 timmar.

Läs mer: Vårdförbundet har sagt ja till krislägesavtalet

När Vårdfokus nu träffar Katja Fogelberg har smittspridningen börjat öka igen, i 17 av 21 regioner, där Stockholm åter är drabbat. Hon följer med oro både Sveriges utveckling och World-o-metern, som dagligen bevakar antalet covidfall i världen.

Bussen är fullpackad

Hon är noga med att följa riktlinjer och aldrig trängas. Bussen till jobbet är fullpackad, så det blir bilen varje dag. Sina föräldrar umgås hon bara med utomhus.

Vid träffen med Vårdfokus är nästan alla bord på kafeet upptagna, så vi sitter utomhus i den kyliga oktoberkvällen. Personalen kommer ut med filtar och i  Skarpnäcks allé har löven hunnit bli gula. Ett halvår med pandemi har passerat. I april hade träden inga löv, och morgonsolen var stark när Katja, trött efter ett nattpass, träffade Vårdfokus fotograf.

Katja Fogelberg omslag beskuren.jpg
Katja Fogelberg, när Vårdfokus träffade henne i våras. Foto: Alexander Donka

I juli skrevs den sista covidpatienten - i första vågen - ut från intensivvårdsavdelningen Huddinge. Nu efter några månaders paus har de åter tre patienter.

När Katja Fogelberg jobbade i helgen tog hon hand om den första.

– När jag satte på mig masken igen kände jag mig tung inombords. Våren och sommaren kommer tillbaka inom mig. Det är känslan av sorg och samtidigt instängdhet, både i skyddsutrustningen och de långa arbetspassen, att inte kunna komma loss.

Blir avlöst efter två timmar

Men än så länge är skillnaden stor. Med så få covidpatienter är arbetsbelastningen mindre, och hon kunde lösas av på salen redan efter två, tre timmar. I normala fall vårdar en intensivvårdssjuksköterska en patient, ibland två nattetid. I våras på Karolinska var det fyra patienter.

Dessutom sida vid sida med anestesisjuksköterskor som hastigt kastats in i intensivvården och också ansvarade för fyra patienter.

– Det blev pressat för vi som hade intensivvårdskompetens behövde finnas som stöd för alla andra också. Det var tufft, men samtidigt är jag så tacksam över att de kom och ställde upp. Vi blev sammansvetsade. Många av dem valde frivilligt att utsätta sig för smittorisken, det är stort.

Region Stockholm hade krislägesavtalet aktiverat i 4,5 månad. Den sista månaden var de betydligt färre covidpatienter inlagda, på iva i Huddinge inga. Tack vare de fortsatt långa arbetstiderna kunde sjuksköterskorna som arbetat på intensiven få fyra veckors sommarsemester.

Helt slut på semestern

Då var det som om allt släppte för Katja Fogelberg.

– Jag var helt slut, ville inte göra någonting, bara äntligen få vara med barnen och min kille. Han köpte ett nytt tält och vi tältade i skogen här hemma. Jag badade och åt glass och blev sakta lite mer som vanligt igen.

Men morgonen när hon skulle börja jobba igen kom tårarna.

– Det var väl en slags ångest. Jag tänkte på om det skulle börja om igen. Det sitter i mig, och oss som jobbat på iva, hur tufft det var. Men sedan åkte jag dit och satte på mig kläderna. Det är mitt jobb, som jag älskar. Jag kommer finnas där om det blir en andra våg.

Har inga antikroppar

Veckan efter semestern i augusti blev Katja Fogelberg själv sjuk för första gången under pandemin. Hon hade flera kända symtom och till och med lukt och smakbortfall, men testades negativt och har inga antikroppar.

– På ett sätt känns det häftigt, att jag arbetat med de svårast sjuka, men haft så bra skydd att jag antagligen inte smittats av covid-19. Men jag är inte helt säker, för två av mina barn har antikroppar.

Om det blir en andra våg och intensiven åter fylls av patienter med covid, så hoppas hon att de anhöriga ändå ska få komma på besök.

– De svåraste minnena jag bär med mig är de som avlidit ensamma, utan sina kära. Det var stängt i början på grund av smittrisken och brist på skyddsutrustning. Den tiden kändes det som att vi i vårdpersonalen fick bära sorgen. Senare fick vi äntligen släppa in anhöriga.

En av döttrarna sjöng

Hon berättar om en patient vars nio barn precis i slutskedet kunde komma på besök i skyddskläder och munskydd.

– När ena dottern sa att hon ville sjunga för sin pappa, men att det inte skulle höras genom masken, så sa jag bara ”sjung, sjung, bara sjung”. Tårarna rann inne i min mask där jag stod och höll ett av de andra barnen om axlarna.

Mitt under pandemin valde hon att säga upp sig för att hon inte känner att hennes kompetens värderas. Det var en känsla hon inte blivit kvitt efter lönerörelsen förra året. Då skulle det nya löneavtalet mellan Vårdförbundet och arbetsgivarorganisationen SKR, Sveriges kommuner och regioner, prövas i praktiken. Överenskommelsen var att de särskilt yrkesskickliga skulle lyftas i lönesättningen.

Sa upp sig i vrede över lönen

Katja Fogelberg var då fackligt aktiv. Hon fick beskedet av sina chefer att på Karolinska intensivvårdsavdelning bedömdes tio procent av specialistsjuksköterskorna vara särskilt yrkesskickliga.

– Det var HR-avdelningens bedömning. Den är absurd. På intensiven på Karolinska med all vår högspecialiserade vård jobbar oerhört kompetenta och erfarna intensivvårdssjuksköterskor. Jag tycker att det var ett hån mot oss alla och kunde inte vara kvar, säger hon.

Läs mer: Hoppfullt i Kronoberg – hopplöst i Västerbotten

Men hon förmådde inte att lämna sjukhuset, utan valde att börja i resurspoolen. Många arbetspass jobbar hon på iva även nu.

– Om det kommer en andra våg och jag behövs, då kommer jag jobba där. Jag har iva-kompetensen och skulle inte ha samvete att inte finnas tillgänglig. Jag arbetar för patienternas skull. Men jag är fortfarande arg på mina tidigare chefer för lönesättningen. Vi intensivvårdssjuksköterskor är värda en bättre lön.