I november går det första flyttlasset till det nya stjärnformade huset som ska inrymma barn- och vuxenpsykiatrins heldygnsvårdavdelningar på Södra Älvsborgs sjukhus, SÄS, i Borås. Skillnaden mot dagens lokaler blir stor: från trånga avdelningar i slitna lokaler där många patienter delar rum, till ett nybygge med trädgårdar och lugna fräscha enkelrum där träpaneler och ljusinsläpp från säkrade balkonger ger en varm känsla.

Borås psykiatri Gården.jpg
I rehabiliteringen är utomhusytor viktiga, med odlingar och möjlighet till fysisk aktivitet. Illustration: White arkitekter

Även öppenvården ska få nya lokaler och byggnaderna länkas ihop av ett torg och en nybyggd entré, som också ska rymma lokaler för utbildning och ett café. Tanken är både att vårdkedjan ska bli smidigare och att psykisk ohälsa ska avstigmatiseras genom närhet till andra verksamheter.

— Hela projektet har vuxit fram utifrån ett behov hos våra patienter. Vi behövde förändra vårdinnehållet och arbeta på ett annat sätt, säger Elena Exner, som är sjuksköterska och vårdenhetschef på vuxenpsykiatrin.

Mer integrerat arbetssätt

Förutom lokalproblemen har psykiatrin i Borås dragits med för få vårdplatser och dålig tillgång till aktiviteter. De olika verksamheterna har också varit dåligt integrerade. Nu kopplas både vuxen- och barnpsykiatrin och öppenvården ihop.

Borås psykiatri Patientrum
Träväggen med skrivbord, skåp, dörr till den säkra balkongen och rikligt ljusinsläpp definierar de nya patientrummen. Illustration: White arkitekter

Elena Exner ser flera positiva effekter med ett mer integrerat arbetssätt — mindre glapp i kommunikationen och mer sömlösa vårdkedjor är några. Det blir lättare för en patient att fortsätta besöken hos sin psykolog i öppenvården även om han eller hon behöver läggas in i slutenvården. Efter ett brukarönskemål om att slippa långa utlämnande transporter på bår förläggs även lokalerna för elektrokonvulsiv behandling, ect, i huset.

— Äntligen får psykiatrin ta plats och synas! säger Awat Rasoal, även hon sjuksköterska och vårdenhetschef på vuxenpsykiatrin.

— Det handlar också om att visa respekt för våra patienter. Jag har nästan skämts ibland när jag sagt till en patient att i detta rummet ska du ligga. Det finns ingen värdighet i det och det är ingen hälsosam miljö.

Färre bältesläggningar

Miljöns hälsofrämjande påverkan är en genomgående tanke i projektet. Uppdraget gick till arkitektbyrån White, som tidigare ritat Östra psykiatrin i Göteborg. Med sig från Göteborg hade de en studie av hur arkitekturen — stor andel enkelrum organiserade kring små enheter med direkt tillgång till utomhusmiljö — påverkade patienterna. De mätte mängden aggressivitet, genom att registrera tillfällen när det uppstått hot och våld, och antalet bältesläggningar.

Cristiana Caira
”Där det finns en konflikt mellan läkande vårdmiljö och säkerhet har man ändå valt den hälsofrämjande miljön först”, säger Cristina Caira, professor i vårdarkitektur.

— Man såg avsevärda minskningar efter flytten till de nya lokalerna. Samma sak gällde för personalens sjukskrivningar, säger Cristiana Caira, konstnärlig professor i vårdarkitektur på Chalmers och ansvarig arkitekt på White för projektet i Borås.

I det nya huset på SÄS delar inga patienter rum. Vårdplatserna fördelas på 18 per vuxenavdelning och sex platser på bup. Gårdar för rehabilitering, utevistelse och fysisk aktivitet finns på flera plan, och bup som ligger högst upp i huset når sin gård med egen hiss.

Sovplatser för anhöriga

Vårdrummen är avskalade med vita väggar och trämöbler — i alla rum på bup finns även fasta sovplatser för anhöriga — och en golvmatta i dov, varm nyans. Här finns förvaring för tillhörigheter, vilket medför ett visst ökat ansvar för patienterna, och en skärm för information om dagens mat och vem som jobbar. Det mest iögonfallande är fasadväggen i vitpigmenterat björkträ med generöst ljusinsläpp.

— Trä gör mycket mer än en kulör, det ger textur och värme när man känner på det så att man inte upplever rummet som kalt, säger Cristiana Caira.

I Österrike och Japan har man studerat hur elevers prestationer påverkas av att klassrum byggs i trä. Vid Norges miljö- och biotekniska universitet har man mätt effekten av träväggar i patienters rum efter operation och funnit att de har kortare vårdtider än andra.

Balkong i alla rum

Det mest experimentella inslaget i den nya byggnaden på SÄS är att alla patientrum är försedda med balkong.

— Vi har jobbat i två år med att få det både säkert och hälsofrämjande. Man ska kunna vara där även när man mår som sämst och vill vara för sig själv, men ändå höra fågelsång, känna temperaturen och att man är utomhus. Samtidigt ska det inte gå att skada sig själv eller smuggla in det ena eller andra, säger Cristiana Caira.

När det gäller risk för suicid ”tas inga risker”, då kan personalen låsa balkongen permanent. Men i andra fall där det finns en konflikt mellan läkande vårdmiljö och säkerhet har man ändå valt den hälsofrämjande miljön först, säger Cristiana Caira.

— Till exempel är trämöbler viktigt för att få en känsla i inredningen som inte är institutionell. Trä kan man göra sönder — stål kan man inte göra sönder, men man kan å andra sidan slänga det mot andra. Vi tror att vi med mjukare material också uppnår en mjukare stämning.

Osynlig säkerhet

Arkitekterna har jobbat så mycket som möjligt med osynliga säkerhetsåtgärder för att inte trigga patienterna. Dörrhandtagen ser helt vanliga ut, men ramlar ner om man hänger mer än 30 kilo på dem, värmen kommer från golven i stället för från radiatorer. Besluten har tagits i tätt samarbete med personal, sjukhusets ledning och säkerhetsgruppen, där både Elena Exner och Karolina Andersson, sjuksköterska och vårdenhetschef på bup, ingår. Vårdpersonalen har varit delaktig ner på detaljnivå, ”från krokar till ventilation”.

— Ja, vi har ju tittat på toastolar, handfat, sprinklers, allt möjligt, säger Elena Exner.

— Vi har försökt vara så kloka vi kan, utifrån den erfarenheter vi har, säger Karolina Andersson.

Den stora utmaningen har varit projektets grundtanke, att förändra vårdinnehållet.

— Vi har jobbat jättemycket kring tvångsåtgärder. Vi har alltid strävat efter att minska dem så mycket som möjligt, till exempel genom utbildningar i lågaffektivt bemötande, säger Elena Exner.

Vill slippa tvångsåtgärder

— Nu ställdes vi inför frågan ”hur ska vi göra här?”. Ska vi bälteslägga och var ska det ske, i ett patientrum? Visionen är ju att inte ha tvångsåtgärder över huvud taget, att vi ska kunna bemöta patienter i ett tidigt stadium så det inte ska behöva gå så långt, säger Elena Exner.

Ett nytt inslag är därför avskiljningsrum — för utagerande patienter, där de kan vara ifred och lugna ner sig — byggda med en flexibilitet i åtanke.

— Jag hoppas att de inte ska behöva användas jättemycket, att lokalerna främjar hälsan så pass mycket att de inte behövs. På sikt kan de användas till annat, med enkla medel, säger Cristiana Caira.

Genom stora gemensamma ytor och samtalsrum på neutral mark — alltså inte i behandlarens arbetsrum — ska en mer jämlik kontakt mellan patienter, vårdpersonal och anhöriga underlättas. Sammantaget kommer de nya lokalerna att ge en bättre arbetsmiljö, säger Elena Exner, och tillägger:

— Nu ligger bollen hos oss, nu får vi jobba för att lyfta det hela ett steg vidare. Om vi inte gör det tror jag inte att bara lokalerna hjälper. Vi måste jobba annorlunda och använda oss av de här möjligheterna som huset ger.

Kan hjälpas åt på larm

En annan utmaning är att bemanning och ekonomi förändrats sedan grunddragen i byggprojektet spikades. Hur personalen ska få överblick och hur lång tid det tar att springa på larm är två knäckfrågor, och den senare ska man testa inför flytten. Samarbetet kring larm kommer även att ske över gränsen mellan barn- och vuxenpsykiatrin.

— Vi på bup får en helt annan säkerhet än vad vi haft tidigare när även personal från vuxenpsykiatrin kan hjälpa till på larm. Samtidigt behöver ju barn behandlas på ett annat sätt än vuxna, säger Karolina Andersson.

Men, menar hon, generellt är förhoppningarna inför framtiden ljusa:

— Nu får vi riktigt goda förutsättningar att jobba som vi vill göra. Tidigare har vi varit begränsade av vårdmiljön. I dag sitter vi på bup i nerslitna lokaler med trasiga väggar. Det gynnar inte tillfrisknandet. Har någon slagit hål i väggen kanske man känner att då kan jag göra likadant någon annanstans. Men har man det fint omkring sig från start är man lite mer försiktig, hoppas jag i alla fall.

Awat Rasoal håller med:

— Senast i dag fick vår personal flytta sex—sju sängar mellan rum, och då hörde jag dem säga att det är ju något vi kommer att slippa sedan — det blir inte separata rum för tjejer och killar när det bara finns enkelrum och då behöver man inte flytta om. Vi kan lägga tid på patienterna i stället.