I våras drabbades filmbranschen av pandemins utbrott. Runtom i världen ställdes produktion efter produktion in. När de så småningom startade igen var det under nya riskfyllda arbetsförhållanden, med närhet mellan skådespelare och mängder med personer på plats som uppenbara problem. En del av lösningen: att anställa sjuksköterskor.

En av dem är Cilla Runsiö-Fennö, som just nu jobbar på inspelningen av en tv-produktion i Stockholm. Här hamnade hon genom kontakter – hennes son var barnskådespelare, och på den vägen lärde hon känna folk i branschen. Tidigare har hon bidragit med medicinsk expertis vid andra inspelningar, till exempel en dokumentär om Palmemordet.

– Det kan vara om det är en sjukhusscen, att man ser till att rekvisitan ser trovärdig ut, säger Cilla Runsiö-Fennö.

Missa inte det senaste från Vårdfokus! Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Nya spännande arbetsmiljöer

Den aktuella produktionen spelas inte in varje dag, så parallellt går hon också på sitt vanliga jobb, som barnmorska på förlossningen på Karolinska i Solna.

– En del har frågat om jag får lön för det här och det får jag ju, i nivå med vanlig sjuksköterskelön.

Arbetsdagarna ”on set” börjar med att Cilla Runsiö-Fennö blir hämtad av en taxi, eller en så kallad runner, och körd till dagens inspelningsplats. Hittills har hon jobbat på bussperronger, i skogen, i ett köpcentrum och i en lägenhet, för att nämna några exempel.

– Det är väldigt spännande att vara med i inspelningen av actionscener och att alla dagar är så olika. Man kommer till många olika miljöer man aldrig varit i förut, säger Cilla Runsiö-Fennö.

cillarunsiofennopuff.jpg
Termometern bär Cilla Runsiö-Fennö med sig hela tiden på inspelningsplatserna. Alla som besöker arbetsplatsen under dagen måste tempas, och all fast personal varje morgon. Foto: Privat.

Därefter checkar hon av all personal som ska delta just den dagen mot en lista och tempar dem med en panntermometer.

– Under dagen kommer det också ofta in mer folk, det kan vara från produktionskontor eller någon stuntperson. Alla nya på plats ska tempas, säger Cilla Runsiö-Fennö.

I jobbet ingår också att vara behjälplig om någon gör sig illa. En tjej trillade ner från en lastkaj, skadade knät och fick köras till sjukhus och någon annan fick ett finger i kläm.

– Skådespelarna eller någon i filmteamet har ibland ont i huvudet, då får man ge dem en tablett kanske. Sen finns det alltid saker att hugga i med på en filminspelning. Man får vara lite allmänt hjälpsam, sopa upp glas eller bära olika saker, berättar Cilla Runsiö-Fennö.

Coronatestar skådisar

Situationer som bedöms som särskilt riskfyllda ur covid-synpunkt är till exempel då skådespelarna är nära varandra. Inför sådana scener coronatestar Cilla Runsiö-Fennö de medverkande för pågående infektion och antikroppar.

Coronatänket präglar självklart hela arbetsplatsen, med handsprit, noggrannhet med att hålla avstånd och framför allt – stanna hemma om man är sjuk. Och skyddsutrustning används, både av Cilla Runsiö-Fennö själv när hon tar prover och av de som jobbar nära andra med smink och kostym.

Vad behöver man tänka på som sjuksköterska under en filminspelning?

– Att man måste vara lite flexibel, man får göra ett coronatest i naturen, sittandes på en sten. Och att vara lite påhittig och lösa olika situationer. Från början hade jag en väska med massa sjukvårdgrejer, men tabletter och termometer är bättre att ha på sig hela tiden, för de behövs ganska ofta, säger Cilla Runsiö-Fennö.

En lite oväntad arbetsuppgift är att vara beredd med is under inspelningen av actionscener. När skådespelare har blodampuller under kläderna som sprängs – något som kallas ”squiba” på filmbranschspråk – kan det göra ont och uppstå blåmärken av explosionskraften.

– Sen kan det vara lite stressigt ibland, med kanske 70 statister att hålla reda på och tempa. I våras kunde folk komma till mig och säga ”du, där borta är det en som hostar lite grann.” Att överväga att skicka hem någon, det är ju svårt. Men jag har gjort det, av olika anledningar, säger Cilla Runsiö-Fennö och påpekar att jobbet inte är för alla.

– Man ska ju vara lite filmintresserad och tycka om att prata med folk. Det är ett stort plus att jobba i en arbetsgrupp med både tjejer och killar, när min egen bransch är så otroligt kvinnodominerad. Och det har varit fantastiskt att få jobba utomhus. ”Nu bryter vi för lunch” säger de, och så står där en massa uppdukade bord med caterad mat i en skogsglänta. Men det kanske inte är lika skönt i januari.